Drömmar om hud i närbild. Ett svagt, mjukt och varmt sken som smeker det allra yttersta skiktet av hennes spända kropp. Sekvenser av passionerade minnen som passerar fort likt landskap i en bilruta. En riskfylld lek byggd på förtroende och medkänsla. Ivriga händer som varsamt men bestämt stryker bort det förflutna samt det kommande och istället lämnar dem kvar i nuet. Ett försök till att fånga de sista ögonblicken för att sedan placera dem i en burk där de kan plockas fram när vinden biter för hårt i deras nu blossande kinder. De viskande, darrande orden i hans öra fungerar likt diesel till en motor och sätter igång varenda organism i hans förväntansfulla kropp och hans ögon tänds och bländar likt strålkastarna på en bil. Något som inte går att ta på knådas ihop och blir bara mer kompakt och starkare ju längre tid luftrummet mellan deras hjärtan upptas av bröstets tryckande vilja. Och hon tänker "det är en nåd att få sån kärlek och ett brott att låta den gå".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar