30 december 2011

Tomorrow-freakin-land!



Jag är kär på nytt! Men herregud!! Kolla bara!!! (Massa, massa utropstecken).
För några av er är säkert det här inte någon ny grej, men jag fick höra talas om det igår och måste nu få dela med mig av det till de som är olyckligt ovetande om detta ösiga spektakel.
Det här är alltså en tredagars-festival i Belgien som äger rum i slutet av juli varje år. Allt är helt sinnessjukt snyggt gjort, de tar in ca 70 000 festivalglada människor från hela världen och konserterna (mestadels ett enda stort houseröj) ser ju ut att slå både de bästa utgångarna och konserterna man varit på i ett!
Jag blir iallafall sjuuuukt taggad och ska luska vidare på det där, biljetterna kommer att släppas i april för ca 2000 sek och då gäller det att vara snabb - förra året såldes biljetterna slut på fem dagar..!

18 december 2011

Brev från gränden på höjden.



Kära ni.

Detta är jag idag, såhär i sluttampen av år tvåtusenelva. Jag har varken haft eller har tid eller lust till att blogga. Istället jobbar jag med mina livfulla nioåringar, tränar en himla del, umgås med min älskade farmor & farfar (aka mina andra föräldrar) samt funderar på hur 4 år på Grundlärarprogrammet (som jag alltså har kommit in på och efter mycket funderande tackat ja till) i Uppsala kommer att bli.

Jag vet inte riktigt mer vad jag kan säga, och ska jag vara ärlig har jag skrivit och skrivit för att sedan radera i ungefär 20 minuter nu, så jag avslutar nog bara tvärt här istället och begraver alla de tusen saker jag egentligen skulle vilja säga..

"Jag hoppas ni mår bra där ute och tar hand om er själva och varandra, fred och grejer"!

Jennifer

21 november 2011

The picture still hangs on the wall, from back in the day when you had it all.













Svartvita foton. Hur fint är det inte då? I mean, c'mon!
Samtliga foton kommer från WeHeartIt.

10 november 2011

November rain.



Åh, hej. Såhär va; Hela grejen där man ska skriva inlägg, ändra typsnitt/storlek, förhandsgranska, ändra, pilla och allt hej och hå har fuckat upp sig, därför bryr jag min inte särskilt mycket om att försöka skriva inlägg just nu. Här ska ni dock få en bild iallafall, och skulle ni vilja lyssna på låten som texten kommer ifrån får ni själva leta upp (eftersom jag inte heller kan länka nåt) "On the radio" med Regina Spektor, en gammal favoritartist hos jennifer, 17 år, naiv och drömmande. Ha det så bra ni kan nu i det helvetiska, kalla, mörka, ständigt disiga/dimmiga novembersverige... Nu signar jag ut, slut!

20 oktober 2011

Motvind.

Vad vet du om månljuset förrän du blivit sönderslagen under det?
Och vad vet du om gryningen förrän du mött varje morgon med sömnlösa ögon?
Vad vet du om solen förrän nån släckt alla ljusen?
Och vad vet du om att inte vilja vakna längre?
"Ni kommer få se er ungdom ruttna framför er."
Och vad vet du om kärleken förrän du förgäves hatat den?
Och vad vet du om när hjärtat kan bränna
för kärlek som aldrig kan dö men inte heller leva?
Det är mitt eget fel vad som än händer med mitt hjärta
för jag har alltid vetat att du inte skulle stanna.
Jag blir hellre ensam än lycklig med nån annan.

18 oktober 2011

Här/Vs/Där




Nu har vi passerat midnatt för längesen och därmed blåst chanserna att ändra ansökan till vårterminen -12 på Uppsala Univeritet. Allt kändes rätt lugnt, jag valde ett program som kommer leda till ett yrke som jag nog verkligen kommer att älska, och när jag idag fick en liten universitetsguidening av Josefin i Uppsala pirrade det till ordentligt i magen och jag kunde bara tänka på att jag eventuellt kommer att spendera mina närmaste fyra (!) år i det området och i de korridorerna från och med januari. Men som vanligt när det gäller mig har allt två sidor och så fort jag satte mig i bilen hem igen och drog igång min cd med amerikanska sjuttiotalsdängor kände jag bara: Jag vill vara där, på plasterna de sjunger om, och på platserna från filmerna jag så många gånger levt mig in i. Jag vill sitta och filosofera med ett gäng på en äkta "porch" mitt i natten och titta på stjärnor, flygplan och satelliter. Jag vill köra alla de där milen på de där ändlösa vägarna (igen). Jag vill läsa nån meningslös kurs på ett college bara för att det verkar intressant och kul. Jag vill gå vid hyllorna på de stora snabbköpen och kasta ner onödigt mycket överreklamerat mums i kundvagnen och leva ett meningslöst och kravlöst liv i en annan del av världen för ett tag. Jag vill ta tusentals foton som jag kommer kunna ta fram och titta på när som helst senare i livet när min chans att uppleva allt detta kanske redan har gått ut. Mest av allt vill jag verkligen inte ångra att jag inte gjorde nåt åt alla drömmar jag har haft sååå länge, drömmare som jag är. Jag har ingen aning om hur jag ska kunna klura ut detta eller försöka kompromissa, att (nästan) låsa upp sig i fyra år tar emot en del, men jag antar att jag får låta tiden gå lite och prova mig fram allt eftersom. På något sätt löser det sig väl alltid och egentligen är man väl aldrig för gammal för att ta tag i sina studier eller resor, i sitt liv.

"We travel, initially, to lose ourselves; and we travel, next, to find ourselves. We travel to open our hearts and eyes and learn more about the world than our newspapers will accommodate. We travel to bring what little we can, in our ignorance and knowledge, to those parts of the globe whose riches are differently dispersed. And we travel, in essence, to become young fools againto slow time down and get taken in, and fall in love once more." - George Santayana.

12 oktober 2011

ABSOLUTELY ADORABLE.




Min otroligt vackra syster, det är nästan så jag inte vill visa er..

10 oktober 2011

Att nåt så nära kan kännas så långt bort.

De första dagarna - ur fokus, drömmande, kvar down there. Därefter - verkligheten som fyllde sinnet och dagarna med väckarklockor, arbetstimmar, hörlurar i öronen, familjemiddagar, tvtittande på kvällarna och tappra försök till nåt slags berikat liv på helgerna, äkta svenneliv. Plötsligt spinner allt på som om ingenting hänt, och kanske är det just det som skrämmer - där och då känns plötsligt som något overkligt som knappt har hänt. Att försöka distansera sig och skriva nya kapitell för att kunna fortsätta som vanligt har kanske fungerat allför väl. Ändå är det något djupt och varmt som döljer sig och kommer fram ibland för att påminna om en helt annan vardag och ett helt annat liv. Ur hörlurarna kommer orden "You're in my veins and I can not get you out" som ett fult inslag för att förstärka stämningen. Nu - försöka hitta en balans där lite av båda världar kan få plats på ett hälsosamt sätt. Där det går att fortsätta som en hel person bestående av olika delar, och inte bara som delarna.

8 oktober 2011

Tror du vi kan ropa efter nån av förstånd, som kan se vad vi gör och förstå vad vi menar?







Helgmorgon hemma i flickrummet igen.

15 september 2011

listen up;

14 september 2011

Det slår rot.


Hallå! Jag befinner mig fortfarande i Australien och är fortfarande lika upp över öronen lycklig över det. Bilder och berättelser kommer ni att få i sinom tid, just nu ska jag bara koncentrera mig på att blunda för ångesten över att sätta mig på flyget härifrån om tio dagar och istället bara suga ut allt jag kan ur min sista tid här (för den här gången - tro inte att jag är färdig med att upptäcka denna sida av jordklotet). Massa pussar och kramar till de där hemma som jag hoppas få träffa så fort som möjligt efter jag landat. Ta hand om er!

22 augusti 2011

Australia

Heey mates!
Dålig uppdatering kaaan bero på att jag varit upptagen med att packa, flyga till andra sidan jorden och träffa bästa Liam. Jag har varit här i snart två veckor nu och vi har hunnit skrapa ihop nästan tvåtusen foton så jag måste bara hinna sortera och fixa alla foton (med alla menar jag inte ens 10% av bilderna) innan de kommer upp här.
Här trivs jag i alla fall som fisken i vattnet! Såhär ligger det till; Liam jobbar varannan vecka och är ledig varannan vecka så när jag landade i västra Australien förra onsdagen hade han precis avslutat en veckas jobb vilket betydde att han hade en hel vecka off som vi kunde utnyttja, totes awse (totally awesome - se vad jag lär mig..)!
Första dagen gick inte helt oväntat åt till att kolla in den temporära hemstaden, packa upp, catcha upp och sånt. Dag 2 tog vi bilen sex timmar ut mot kusten till det fina semesterstället Coral Bay där vi stannade i två nätter och fotade, åkte ut med en båt på en snorkeltur, såg havssköldpaddor och sånt, träffade jobbarkompisar till Liam, satt på stranden och lyssnade på en amerikanare som spelade Johnny Cash på sin gitarr och bara hade det riktigt grymt minus en djävulsk magvärk som jag hade, men det ser vi förbi nu!
När vi kom hem på lördagen igen var det dags för mig att möta lite tonåringar från orten, så på kvällen kom Liams kompisar över. Vi satt ute, pratade, lyssnade på musik, drack ölen som Matt hade levererat till kylskåpet genom att mer eller mindre bryta sig in i huset (eller så var det vi som var dåliga på att låsa dörrarna), den skumma Star Wars-killen som halkat in på något hörn försökte bygga en liten bomb/smällare med hjälp av topparna på ett helt paket tändstickor - som tur var var han inte skicklig nog och det blev bara ett fiasko. Hur som helst var det en kul kväll!
De resterande lediga dagarna passade vi på att besöka Mount Nameless, det högsta berget i västra Australien (bilden nedan är därifrån), och Nationalparken Karijini, båda två är fascinerande platser.
När Liam började jobba igen övergick mina dagar till långa sovmornar, bakande, städande och diskande, facebookande och Desperate Housewhives-maraton i soffan. Jag som svurit att jag aldrig skulle köpa eller använda en OnePiece har praktiskt taget bott i Liams randiga gudagåva dessutom, så allt är så chill det kan bli när jag är själv i huset.
Oh, en bra sak; Från början var min flygbiljett hem bokad till nu på onsdag, alltså om två dagar, men det flyter ju på för himla bra här och varenda del av mig trivs så jag förlänger min vistelse här med en månad, jag kommer alltså hem i slutet av september istället.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst men jag tror jag lugnar mig och låter bilderna tala sen i ett senare inlägg istället. Hoppas ni har det bra var ni än befinner er, see ya!


6 augusti 2011

Thanks..

Atelophobia;
the fear of imperfection,
of not being good enough.

2 augusti 2011

The show goes on



Just nu känner jag mig bara såhär! All ångest och dålig magkänsla jag haft över studier, framtiden, kärlek, vänner och Gud vet vad den senaste tiden känns som bortblåst och jag tänker bara njuta av det så länge det varar! I helgen hade jag one of those moments in life när man känner "fan, jag skulle kunna dö här och nu, allt är perfekt och jag skulle dö så himla lycklig isåfall". Tusen tack till kick ass-musik, finfinfinfina vänner (ni vet vilka ni är), en varm familj och härliga städer. Jag passar på att langa en pepplåt också, känner mig alltid litelite som superman som kan göra vad som helst när jag lyssnar på den(refrängen iallafall).

27 juli 2011

Heart it!






Hittade en sida som heter WeHeartIt där man som medlem kan "hearta" foton/bilder man tycker om. Sidan i sig innehåller tusentals vackra, roliga, härliga, känslosamma och proffsiga bilder & foton som i huvudsak bara är till för att bokstavligt talat älskas av användarna. Skillnaden på WeHeartIt och tex Flickr är att man inte kan lägga upp egna bilder, utan istället får man hearta foton från internet som då hamnar på sidan. Alla foton och bilder man heartat hamnar i sin profil där man själv och andra kan kika på vad man gillar. Värt eller ovärt? Jag som kan bläddra bland fina bilder i timtal fullkomligt heart it! Hehe.

26 juli 2011

13 days left..


so freakin' fucktard-excited.

20 juli 2011

Mitt hjärta dunkar, dunkar tills den dag då det får punka.







Förfärligt frestande scener från denna video.
Så rysligt fint det är med förälskelser!
Blir man inte taggad på pussandes av denna video så vette 17.

19 juli 2011

This part was for her.




02:02 nu, kanske den bästa tiden för musik som denna.
It comes and goes in waves - Greg Laswell.

13 juli 2011

We'll allways have Borlänge.

Hey folks! Satt och läste lite bloggar nyss och så slog det mig; jag har ju också en blogg! Bright as a summerday.. Tänkte ju lägga upp det lite snyggt här med inläggen i kronologisk ordning på bloggen, så att bilderna från midsommar kommer innan bilderna från Peace and Love men jag bara småpillar på midsommarbilderna hela tiden och får dem aldrig klara, så det är lika bra att jag delar med mig av festivalbilderna innan de blir alltför oaktuella (som om festival någonsin är opassande?). Många av er har kanske sett bilderna på min facebook, isåfall kan ni ignorera detta inlägg och vänta på nästa istället. Till er andra; här har ni några få! Skratta, gråt eller gör vad du vill till dem.


Vår gata, vårt hem. Först hamnade vi på ett ställe brevid ett tiotal killar som verkade rätt trista. Framåt kvällen började de klampa in där vi satt, påtagligt höga, de förstod varken varför vi inte ville ha deras bara, smutsiga, blodiga fötter vid våra dricksglas, varför vi inte att de skulle ramla in i våra tält och ligga kvar ovanpå det medan det var vikt eller inte ens varför vi inte gillade att de kröp in i vårt tält med våran packning. Vi lyfte då upp våra tält som de var, gick med dem till ett annat ställe (bilden ovan) och hamnade i ett mycket bättre hood, brevid några norska tjejer samt fem trevliga studentkillar från Lund. Bra val!


50% av mitt berårande resesällskap, min kusin Linn & Lorí.


Deadmau5 var nog den sjukaste konserten jag varit med om! Tittar ni extra noga ser ni mu5en där i båset. Till en början stod vi allra längst fram (basen där var värd att dö för), men efter 15 minuter blev trycket för stort och vi lyftes över staketet för att gå längre bak. Det gjorde absolut ingenting, vi (särskilt Lorí & jag) dansade, hoppade, sjöng, skrek och rörde oss som i trans - det fanns verkligen ingenting förutom den stunden just där och då. Mitt i Strobe sätter dessutom den större delen av publiken sig ner som om Joel Zinnerman var Gud! Jag fick rysningar och slängde mig ner på marken jag med, haha.


Superrara Sussie & jag efter Linnros & innan Deadmau5.


Vi blev lite lagom starstrucked när Oskar kom fram efter sin konsert för att hälsa och njuta av sin kändisstatus. Den här bilden är mild om mar ser till hur det såg ut just då; mina tjejer slet honom till sin famn, skrek "ta kort!", pussade honom på kinden och var bara allmänt galna. Jag själv fick mest dåligt samvete över hur klängiga alla var och brast mitt i allt tumult ut "Förlåt Oskar!!". Eh, japp...?


Mina fina perserkatter Sussie & Sanni blev även de, som alla andra människor här i världen, lite trötta framåt småtimmarna.


För att slippa förklara (viska, väsa) för varenda människa som vi mötte att hon tappat rösten valde Lorí istället att förenkla situationen genom att ge handen till de som började prata med henne.


Mysigt värre.


Trötta tjejer på sista konserten för veckan, Håkan Hellström.

Linn, Lorí, Sussi & Sanni, jag kunde inte haft det roligare under veckan. Tack för alla sjuka poängutmaningar, värken i magen efter allt skrattande, och ja, praktiskt taget allt. Ni är grymma! <3