29 augusti 2009

Jag satte eld på kartorna och breven och kysste sagorna farväl.

Sömnlösa nätter som jag inte sett röken av på månader. Ögon i natten som blinkar och viskar kom med mig. Läppars kontur mot en bilruta där en kvällsstad rusar förbi. En fot på varje sida och allt är svart och vitt. Antingen eller. Beslut som måste tas och känslor som ska växa och försvinna på samma gång. Jag skakar din axel i natten och viskar hur ska jag veta, hur ska jag välja? Du skrattar tyst men jag vet inte om det är skrattet jag lyssnat till i veckor eller ett nytt som tar mig iväg. Jag vet inte lägre vad det är som får min värld att snurra så våldsamt fort. Jag äter oregelbundet och låter mina blommor dö. Min ljusa, ljuvliga matta som jag köpte för ett par veckor sedan med blomstrande sinne drar åt sig dammkorn och livlösa hårstrån. Jag tänker att jag måste ta mig in där och rensa, men jag vet inte vad jag ska rensa bort. Det är som att få efterrätten mitt under huvudrätten, och som att lägga ifrån sig allt i rädsla för att bli illamående av det. Jag kan inte längre skriva för jag vet inte vilka ord som är rätt och vilka som bara är en illusion, och jag letar tecken hela tiden, en känsla i magen som kan säga rätt eller fel. Åh, mage. Prata med mig.

25 augusti 2009

NOW, CRAWL INTO MY ARMS SO I CAN CARRY AND PROTECT YOU.


20 augusti 2009

Ett sekel.



Detta är min gammelfarmor Emmy. På bilden från igår är hon 99 år och 336 dagar gammal. Snart är det hundraårskalas i bygdegården. Sådana storkalas upplever man nog bara en eller två gånger i livet. Emmy är en sådan som alltid har ostbågar framme (som alla andra människor över åttio år?), så när man kommer dit och blir bjuden är de alldeles mjuka. Hon beklagar sig också över att hon inte har något fikabröd hemma men lyckas ändå skrapa ihop minst sju soters olika kaffebröd och kakor. När vi frågade (skrek åt) henne "Hur känns det nu att bli etthundra år gammal?" så svarade hon "Nääää.. Neeeej. Nehej! Det är ju inte riktigt klokt."

18 augusti 2009

Första, andra, tredje.



Sommar för min släkt är lika med auktioner, loppisar, bilande i svensk landsbygd och skärgård. Denna helg har jag vilat upp mig i sommarstugan i Öregrund och varit på både loppisar och auktioner. Efter att ha jobbat sex sommarhelger i rad var det skönt att få sig en dos av grusplaner, fynd, varmkorv + trocadero och hantverksbodar. 

Senare idag; Uppsala. Ny kamera. Ny luft i lungorna.

12 augusti 2009

Här lever drömmen om det största som en bubblande vulkan.

Vaknade tidigt. Hade drömt en massa. Om skolan och ett svunnet sommarlov. Kan inte hjälpa att få lite sensommarångest såhär en vecka innan skolstart. Jag har massa saker som jag vill hinna med, men de flesta går turligt nog att utföra på helger och under andra årstider också. Det som svider mest är att inte ha ljumma, ljusa nätter. Åhå. Igår kväll fick jag t ex tända min fönsterlampa kvart över nio. Usch.

Iallafall fick jag två saker med posten idag. Ett brev från Folksam där det stod att jag var välkommen att åka till Siba eller OnOff för att hämta ut en ny kamera med tillbehör (tack gode G för försäkringar), och ett paket med klisterlappen Moodie på. Det var Norrsvedens cd från en moodietävling jag var med i för ett tag sedan. Livet är gott idag.

Och hej och vad vi stapplar oss fram, bloggen och jag. Detta är nämligen inlägg nummer etthundra. Kalas!

11 augusti 2009

Lillyran, baby. Och förbannelsen.

Lillyran i lördags. Skippade kräftskiva, roslagslopp och festligheter för Lillyran. Det är jag mer än glad för. I Norrtälje mötte jag Nicolina för att sedan åka buss, leta upp en ett bra matställe, äta, åka tunnelbana, pendel och sedan buss igen. Vi kom en halvtimme försent. Såklart. Fick se Simon spela några låtar iallafall innan det var dags för påsköp och beundrarkö. Lorenz & M. Sakarias drog igång och N och jag ringde vännen och fanet Mackan för att göra honom lite sotis. Det var en himla bra kväll som slutade lyckligt. 

Igår blev min kamera stulen förresten (för er få som missat det). Vi satt på Waynes och åt, och två tjejer i min ålder tar med sig hela kameraväskan när de går utan att vi märker det. Jag fattar inte att man kan vara så fräck. 

Efter ett tag pratade vi om fina saker igen, om glada saker som tex allt i lördags. Vi skojade och sa att det inte var meningen att jag skulle få vara lycklig länge, som en förbannelse eller så. Som om detta skulle ta ner mig på jorden lite. 

Är det så på riktigt blir jag fan sur.