Vi testade i en helg. Bäddade, diskade, bytte toarullar, bestämde mat- och sovtider och låste dörren efter oss. I could live with it.

Den här helgen har jag och hjärtat spenderat i min bortresta kusins lägenhet. Det började med utgång i fredags med goda vänner. Innan den långa och kalla kön till dansstället lyssnade vi på åttiotalsmusik och körde lite lekar, mycket trevligt! Under lördagen gick tv-apparaten på högvarv, först vilade jag i soffan medan Tobias var och tränade och senare på kvällen ringde jag över Nicolina för en äkta hemmakväll med 1 kilo godis, cola och Benjamin Buttons otroliga liv, fin film och fin kväll! Nicolina lämnade mig en trekvart efter midnatt och två kvartar efter det kom T hem från ett grabbigt inflyttningsparty. Söndagen innehöll en varm säng, en skön soffa, kittelkrig, ungkarlslunch och bussfärd hemåt igen. Jo.. Jag råkade hugga mig i tummen också mitt framför ögonen på Tobias när jag skulle visa hur snyggt jag kunde skära av hårstrået som jag höll i luften. Dock svingade jag den nya, otroligt vassa kniven (sådana som man verkligen vill ha i köket men inte i tummen) några centimeter för högt och satte den i tummen och till och med lite i nageln också. Plåster och applåder på det!

I believe you showed the best of me.

Jo, visst har bloggen försummats. Istället äter jag lite för mycket jordnötssmör, pluggar, jobbar, pussas, somnar till scrubs, dansar, tränar spanskan och gör massa annat som inte inkluderar flitigt bloggande. Jag går sista året nu och har 500 poäng att kamma hem, så jag kommer kanske inte hälsa på här så mycket, eller så fick jag in känslan för det igen. Vi får se, annars vet ni. KissKissBangBang.

SUMMARY

Okej, nästan fyra månaders uppehåll.

Den här hösten har gått så ofantligt fort så jag knappt hunnit med att blinka, än mindre blogga. Jag tänkte jag skulle ta månaderna lite kort här;

SEPTEMBER:

Skolan satte fart, jag var på hundra- sjuttio- och tjugofemårskalas, en pojke med brun lugg och blåa ögon tog min tid och mitt hjärta och jag liksom glömde allt runtomkring.

OKTOBER:

Denna månad fylldes med mycket dans och festligheter, jag var på företagsmiddag med dans, åkte båt och gick ut med mina fina vänner. Bowling, goda middagar och försenade skolarbeten på grund av ansvarslös förälskelse var mycket vanliga fenomen under dessa 31 dagar. I slutet av månaden for jag och åtta släktingar till Gran Canaria för att fira min mosters 50årsdag.

NOVEMBER:

Spenderade Halloween på ett femstjärnigt afrikanskt hotell med tokfin arkitektur, hade min första körlektion på en körskola och for till Norrland med min vän Josefin. Där bodde vi hos vår vän Anton i Timrå som flyttat från vår hemstad för att gå på ett skidgymnasium. Timrå var sannerligen intressant, det blev lite hemmafester och volvorace förbi korvkiosken där det hängde tunga typer. Vi gjorde också Sundsvall, som förövrigt var en mycket fin stad!

DECEMBER:

Tobias och jag firade tre månader genom att träffa vänner och dansa i timmar. Högkolemässa med skolan och många tankar om studenten och framtiden, lite stressat sådär. Har försökt tagit igen skolarbetet som har försummats och klurat lite på julklappar. Julstämningen har infunnit sig med hjälp av klassisk julmusik. Har varit på 20årskalas och ska på julmarknad. Farfar har blivit bättre på att smsa och jag får ständigt korta, söta, felstavade meddelanden från honom.

Så. Nu vet ni. Kan ge ett litet löfte om att förbättra mig. So Long tills dess!

Jag satte eld på kartorna och breven och kysste sagorna farväl.

Sömnlösa nätter som jag inte sett röken av på månader. Ögon i natten som blinkar och viskar kom med mig. Läppars kontur mot en bilruta där en kvällsstad rusar förbi. En fot på varje sida och allt är svart och vitt. Antingen eller. Beslut som måste tas och känslor som ska växa och försvinna på samma gång. Jag skakar din axel i natten och viskar hur ska jag veta, hur ska jag välja? Du skrattar tyst men jag vet inte om det är skrattet jag lyssnat till i veckor eller ett nytt som tar mig iväg. Jag vet inte lägre vad det är som får min värld att snurra så våldsamt fort. Jag äter oregelbundet och låter mina blommor dö. Min ljusa, ljuvliga matta som jag köpte för ett par veckor sedan med blomstrande sinne drar åt sig dammkorn och livlösa hårstrån. Jag tänker att jag måste ta mig in där och rensa, men jag vet inte vad jag ska rensa bort. Det är som att få efterrätten mitt under huvudrätten, och som att lägga ifrån sig allt i rädsla för att bli illamående av det. Jag kan inte längre skriva för jag vet inte vilka ord som är rätt och vilka som bara är en illusion, och jag letar tecken hela tiden, en känsla i magen som kan säga rätt eller fel. Åh, mage. Prata med mig.

NOW, CRAWL INTO MY ARMS SO I CAN CARRY AND PROTECT YOU.

Ett sekel.

Detta är min gammelfarmor Emmy. På bilden från igår är hon 99 år och 336 dagar gammal. Snart är det hundraårskalas i bygdegården. Sådana storkalas upplever man nog bara en eller två gånger i livet. Emmy är en sådan som alltid har ostbågar framme (som alla andra människor över åttio år?), så när man kommer dit och blir bjuden är de alldeles mjuka. Hon beklagar sig också över att hon inte har något fikabröd hemma men lyckas ändå skrapa ihop minst sju soters olika kaffebröd och kakor. När vi frågade (skrek åt) henne "Hur känns det nu att bli etthundra år gammal?" så svarade hon "Nääää.. Neeeej. Nehej! Det är ju inte riktigt klokt."

Första, andra, tredje.

Sommar för min släkt är lika med auktioner, loppisar, bilande i svensk landsbygd och skärgård. Denna helg har jag vilat upp mig i sommarstugan i Öregrund och varit på både loppisar och auktioner. Efter att ha jobbat sex sommarhelger i rad var det skönt att få sig en dos av grusplaner, fynd, varmkorv + trocadero och hantverksbodar. 

Senare idag; Uppsala. Ny kamera. Ny luft i lungorna.