11 december 2009

SUMMARY

Okej, nästan fyra månaders uppehåll.
Den här hösten har gått så ofantligt fort så jag knappt hunnit med att blinka, än mindre blogga. Jag tänkte jag skulle ta månaderna lite kort här;

SEPTEMBER:
Skolan satte fart, jag var på hundra- sjuttio- och tjugofemårskalas, en pojke med brun lugg och blåa ögon tog min tid och mitt hjärta och jag liksom glömde allt runtomkring.


OKTOBER:
Denna månad fylldes med mycket dans och festligheter, jag var på företagsmiddag med dans, åkte båt och gick ut med mina fina vänner. Bowling, goda middagar och försenade skolarbeten på grund av ansvarslös förälskelse var mycket vanliga fenomen under dessa 31 dagar. I slutet av månaden for jag och åtta släktingar till Gran Canaria för att fira min mosters 50årsdag.



NOVEMBER:
Spenderade Halloween på ett femstjärnigt afrikanskt hotell med tokfin arkitektur, hade min första körlektion på en körskola och for till Norrland med min vän Josefin. Där bodde vi hos vår vän Anton i Timrå som flyttat från vår hemstad för att gå på ett skidgymnasium. Timrå var sannerligen intressant, det blev lite hemmafester och volvorace förbi korvkiosken där det hängde tunga typer. Vi gjorde också Sundsvall, som förövrigt var en mycket fin stad!



DECEMBER:
Tobias och jag firade tre månader genom att träffa vänner och dansa i timmar. Högkolemässa med skolan och många tankar om studenten och framtiden, lite stressat sådär. Har försökt tagit igen skolarbetet som har försummats och klurat lite på julklappar. Julstämningen har infunnit sig med hjälp av klassisk julmusik. Har varit på 20årskalas och ska på julmarknad. Farfar har blivit bättre på att smsa och jag får ständigt korta, söta, felstavade meddelanden från honom.



Så. Nu vet ni. Kan ge ett litet löfte om att förbättra mig. So Long tills dess!

29 augusti 2009

Jag satte eld på kartorna och breven och kysste sagorna farväl.

Sömnlösa nätter som jag inte sett röken av på månader. Ögon i natten som blinkar och viskar kom med mig. Läppars kontur mot en bilruta där en kvällsstad rusar förbi. En fot på varje sida och allt är svart och vitt. Antingen eller. Beslut som måste tas och känslor som ska växa och försvinna på samma gång. Jag skakar din axel i natten och viskar hur ska jag veta, hur ska jag välja? Du skrattar tyst men jag vet inte om det är skrattet jag lyssnat till i veckor eller ett nytt som tar mig iväg. Jag vet inte lägre vad det är som får min värld att snurra så våldsamt fort. Jag äter oregelbundet och låter mina blommor dö. Min ljusa, ljuvliga matta som jag köpte för ett par veckor sedan med blomstrande sinne drar åt sig dammkorn och livlösa hårstrån. Jag tänker att jag måste ta mig in där och rensa, men jag vet inte vad jag ska rensa bort. Det är som att få efterrätten mitt under huvudrätten, och som att lägga ifrån sig allt i rädsla för att bli illamående av det. Jag kan inte längre skriva för jag vet inte vilka ord som är rätt och vilka som bara är en illusion, och jag letar tecken hela tiden, en känsla i magen som kan säga rätt eller fel. Åh, mage. Prata med mig.

25 augusti 2009

NOW, CRAWL INTO MY ARMS SO I CAN CARRY AND PROTECT YOU.


20 augusti 2009

Ett sekel.



Detta är min gammelfarmor Emmy. På bilden från igår är hon 99 år och 336 dagar gammal. Snart är det hundraårskalas i bygdegården. Sådana storkalas upplever man nog bara en eller två gånger i livet. Emmy är en sådan som alltid har ostbågar framme (som alla andra människor över åttio år?), så när man kommer dit och blir bjuden är de alldeles mjuka. Hon beklagar sig också över att hon inte har något fikabröd hemma men lyckas ändå skrapa ihop minst sju soters olika kaffebröd och kakor. När vi frågade (skrek åt) henne "Hur känns det nu att bli etthundra år gammal?" så svarade hon "Nääää.. Neeeej. Nehej! Det är ju inte riktigt klokt."

18 augusti 2009

Första, andra, tredje.



Sommar för min släkt är lika med auktioner, loppisar, bilande i svensk landsbygd och skärgård. Denna helg har jag vilat upp mig i sommarstugan i Öregrund och varit på både loppisar och auktioner. Efter att ha jobbat sex sommarhelger i rad var det skönt att få sig en dos av grusplaner, fynd, varmkorv + trocadero och hantverksbodar. 

Senare idag; Uppsala. Ny kamera. Ny luft i lungorna.

12 augusti 2009

Här lever drömmen om det största som en bubblande vulkan.

Vaknade tidigt. Hade drömt en massa. Om skolan och ett svunnet sommarlov. Kan inte hjälpa att få lite sensommarångest såhär en vecka innan skolstart. Jag har massa saker som jag vill hinna med, men de flesta går turligt nog att utföra på helger och under andra årstider också. Det som svider mest är att inte ha ljumma, ljusa nätter. Åhå. Igår kväll fick jag t ex tända min fönsterlampa kvart över nio. Usch.

Iallafall fick jag två saker med posten idag. Ett brev från Folksam där det stod att jag var välkommen att åka till Siba eller OnOff för att hämta ut en ny kamera med tillbehör (tack gode G för försäkringar), och ett paket med klisterlappen Moodie på. Det var Norrsvedens cd från en moodietävling jag var med i för ett tag sedan. Livet är gott idag.

Och hej och vad vi stapplar oss fram, bloggen och jag. Detta är nämligen inlägg nummer etthundra. Kalas!

11 augusti 2009

Lillyran, baby. Och förbannelsen.

Lillyran i lördags. Skippade kräftskiva, roslagslopp och festligheter för Lillyran. Det är jag mer än glad för. I Norrtälje mötte jag Nicolina för att sedan åka buss, leta upp en ett bra matställe, äta, åka tunnelbana, pendel och sedan buss igen. Vi kom en halvtimme försent. Såklart. Fick se Simon spela några låtar iallafall innan det var dags för påsköp och beundrarkö. Lorenz & M. Sakarias drog igång och N och jag ringde vännen och fanet Mackan för att göra honom lite sotis. Det var en himla bra kväll som slutade lyckligt. 

Igår blev min kamera stulen förresten (för er få som missat det). Vi satt på Waynes och åt, och två tjejer i min ålder tar med sig hela kameraväskan när de går utan att vi märker det. Jag fattar inte att man kan vara så fräck. 

Efter ett tag pratade vi om fina saker igen, om glada saker som tex allt i lördags. Vi skojade och sa att det inte var meningen att jag skulle få vara lycklig länge, som en förbannelse eller så. Som om detta skulle ta ner mig på jorden lite. 

Är det så på riktigt blir jag fan sur.  

27 juli 2009

Hic et nunc.




Min vän Natalie och hennes Emil har skaffat en lägenhet. Dit åkte vi i söndags efter jobbet för att äta pasta och titta på Bridget Jones dagbok. Det var en mysig lägenhet och jag ser fram emot hösthelger som kan spenderas där i goda vänners sällskap, hihi. Nu är det kvällstv som står på schemat. Imorgon är det jobb och sedan grillning.

Puss.

25 juli 2009

För jag kan inte,

Lär mig att ge hela hjärtat rakt ut.
Lär mig att falla och lär mig att dö för något.


20 juli 2009

Nattsvammel 090720, 00:43

Det är bara nattord. Som nattfjärilar pustar de i natten för att ligga uttorkade i en solig fönsterbräda på morgonen. Döda. Bara ett attribut för stunden när mörkret slår sina hårda vingslag.Det blir så brusigt i natten, orden är för många och försvinner i stjärnorna. Ett ord för varje stjärna. Vi vaknar på morgonen, i tystnadens pinsamma sken. Uttorkade och livlösa. Det ska ta en hel dag innan det vaknar till liv igen. Så fortsätter det. Så fortsätter dem. Sommarnätterna.


11 juli 2009

Frysta bullar, dansare, puckoglass och cyklar.




Efter jobbet idag åkte jag och Natalie till Herräng, där årets dansläger är i full gång. Vi hade fått ett sms av Josefin där hon beskrev var hennes tält stod så efter att ha varit hos natalies farbrors sommarstuga och ätit melon och glass letade vi upp tältet där vi hittade en sovande, hes Josefin. Vi fick liv i henne och gick till folkets hus där vi träffade Johan och tyske Philip som bodde i Frankrike och som sedan igår är Jossans fästman (inte på riktigt, hon har ju redan en pojke, men på något spexigt dansvis) . Johan hade med sig frysta bullar i sin cykelväska och de var kladdiga och goda. Tack.

Det var en kort men trevlig eftermiddag, fick in sommarlovskänslan som varit på vift ett tag. Nu är det film, något ätbart och min katt till sällskap som gäller. Heja lördagskvällar!

Oh, update! Min granne Johanna kommer över! Heja kort avstånd och impulsaktiviteter!

8 juli 2009

dubletter i kvällsfikat.

tårta med ros. 


min finaste (och enda, haha!) kaffekopp som jag fått av josefin. kaffet skumpar i magen min, tur det, annars ser man ju inte botten :)

jobbade tio timmar idag. jobbar tio imorrn och på fredag också. jag kommer tillbaka och skriver när jag har tid och ork. ha fina sommardagar!

2 juli 2009

Peace and Love.









Det var varmt när vi kom. Jag sa att jag skulle få mörka fläckar på tröjan där ryggsäcken suttit. Det gjorde ingenting för alla var lika varma och utmattade. Vi fick en tältplats i solen bredvid folk från Uppsala som vi spenderade första kvällen med. Vi hade gått i samma skola men vi var bara lika gamla som era småsyskon så det var första mötet för oss. Ni frågade varför vi inte drack öl och vi svarade 'det är inte gott'. Vi huttrade på natten och sov bara till och från i några timmar. På morgonen väckte du mig och sa att jag måste klä av mig. Vad fan, inte nu, nu när jag äntligen somnat. Men jag vaknade och sa tack. Det var väldigt varmt, tack. Vi åt bröd på morgonen, första dagen utan smör och resten av veckan med smält smör. Vi böt kläder, våra egna och varandras, ofta för det var varmt och man ville vara fin och annorlunda från när folk sett en för några timmar sedan. Vi drack vin och gick sedan balansgång mot scenerna. Vi gungade med, nynnade eller skrek med i låtarna och dansade. Som vi dansade. Dagarna gick på repeat, de var långa men tog slut fort. Vi var alltid hungriga, varma, törstiga, förkylda, på jakt, på väg, lyckliga, med varandra. Vi var på stora spelningar med stora artister och på små personliga med klättrande, unga, brinnande själar. Jag vände mig om och tänkte att jag ville gå och träffa dig trots att jag inte riktigt visste vem du var. Jag vände mig om fort och du stod precis där jag skulle gå. Lite chockad och med en sekund av tystnad innan, gav jag dig ett hårt och nervöst hej och log lite generat. Du log mjukt tillbaka och jag flydde ursäktande mot ett glas vatten. Vatten är essentiellt du vet. Sista kvällen var det håkan, alla ville se håkan och alla sjöng med i håkans låtar. Jag också, trots att jag inte brukar lyssna på honom. Men han sjöng fint och mitt o-håkaniserade hjärta smälte lite. Och jag tänker är du också själv, var är du ikväll? sjöng håkan och trots en publik på trettio tusen personer så var det inte bara kallt om mina bara ben där, klockan ett på natten, utan också i mig. Allt var slut och veckan jag levt på månader innan, och säkert månader efter, avslutades hastigt och det kändes så lustigt att gå ut genom kontrollerna en sista gång. Mitt band på armen har jag kvar, samt mina fina minnen. Det tröstar och räcker för ett bra tag nu.

Tack borlänge för att du lånade mig dina gator, dina dagar och dina nätter. Jag kommer tillbaka.

28 juni 2009

Jag gav dig mitt hjärta och mina wayfarers, Borlänge.

Peace and Love var helt otroligt.  Jag förstår inte att en vecka kan gå så fort och att så mycket händelser och känslor kan rymmas under de dagarna. Det har bara gått två vekor på sommarlovet och det känns som att sommaren är slut redan. Jag har lyssnat på så fin musik, träffat härliga människor, ätit och sovit för lite, dansat och fått krama fina artister. 

Jag ska visa er bilder och skriva mer sen, nu måste jag få sörja, vila och minnas. 

15 juni 2009

Stick stick stick iväg.



Nej usch och fy, nu får min hosta bli bra. Jag orkar inte apotekspåsar, väntetider, ryggont, tester och frossa (kan ju också bero på att det bara är sjutton grader i huset nu eftersom pannan är av, jag är själv hemma i dagar och inte vet hur man sätter på den). Jag vill kunna ligga ner utan att det sticker i revbenet och jag vill vara pigg som en ärta till midsommar och en veckas tältande på Peace and Love. Immunförsvar, kom till min räddning nu.

12 juni 2009

Jag vill tro att det är något som bara händer här.




1. Utanför kyrkan minuterna efter sommarlovet tagit fart, 2. Jag och Caroline, 3. Marcus och Amanda

Sommarlovet kom på två röda och nu står jag här efter stormen. Hur många gånger jag än säger "det är sommarlov i tio veckor nu" så förstår jag det inte än. Men det är skönt, ska försöka slappna av så mycket som möjligt trots att jag jobbar nästan varannan dag hela sommaren. Jag har en liten checklista i huvudet på saker jag vill hinna med i sommar. De är till exempel att sova på en ö under bar himmel, gå på kullerstensgator i svingiga klänningar, andas småkylig sommarnattsluft nära en pojke, dansa så himla mycket det går, lyssna på bra musik och simma i havet på kvällen och morgonen.

Gårdagen var mycket fin! Kort och intensiv, trist att behöva avsluta en så bra kväll på grund av att bussarna till ingemansland varken går ofta eller sent. Vi var i skolan, städade skåp och pratade betyg, sen sjöng vi lite i kyrkan. Efter det var det tack-och-hej-och-kram som följdes av en lunch med Caroline och Amanda. Efter lunchen gick vi hem till Amanda där vi var i några timmar, helfint, sen klackade vi oss ner till Gamla Stans Trädgård. Kvällen slutade med en busstur och Scrubs.

Här ska ni få något så fint så ni smäller av. 

4 juni 2009

Kontraster och rörelse.

Kanske glömmer vi att tiden är vår,
att det är vi som skruvar upp våra egna ur.
Kanske blundar vi för ofta och tjatar om Ödet och Slumpen,
att allting kommer tillbaka till en, för det står Karma på gatorna.
Och fötterna rör sig inte längre och händerna smakar bara
på små bortglömda papperslappar i fickorna,
små meningar och planer som bara dragits tillbaka
till fosterställningar på ett ljummet överkast.
I rum där tiden står still,
där ingen kraft finns över till att skruva upp klockorna.
Det är bara tankar och tyngdlöshet
"det är så hopplöst, du vet".
Du menar att ingenting ligger i våra händer längre.
Som om jag förstod och delade dina tankar.
Men alla som säger att livet är vad man gör det till,
de ser så mycket mer från sitt fågelperspektiv.
Du ska veta att solen skiner här utanför,
att det inte bara är mörker och kyla.
Kontraster är fint, har vi alltid sagt.
De slungar oss upp och ned och bildar kolsyra i magen.
Kanske är det inga knutar som bara bryter av naglarna,
kanske är det bara ett sorgset litet trassel som lovar
att räta ut sig om vi bara tar det i ena änden och går lite grann,
några steg som sätter gatorna i rörelse igen.
Som sätter oss i rörelse igen.

1 juni 2009

Like they remember my name.

FotoKarma Tree

Parken i lördags. Det var ju maklöst fint väder och massa gott i magen. Fina vänner och bra musik bjöds det på också. Tack till mina soon-to-be-classmates som fixat kvällen! Jo, lyssna på Karma Tree som var där eller skyll dig själv.

Idag fixade jag mitt slutbetyg i Matematik C. Känns ofattbart skönt att få lassa av det stenblocket och trasslet från mina axlar och mitt huvud. Slutbetyg sattes också i Tyska steg 1 och Affärsjuridik. Hurra hurra!

Imorgon ska jag ringa vårdcentralen och beställa allergitest. Måste bli av med hostan (som i sin tur sliter på ryggmusklerna) innan sommarlovet tar fart och jag och Sara ska sova i tält i en vecka på Peace and Love. Innan sommarlovet ska jag även hinna med att köpa en kamera, fixa skolavslutningskläder och spika guldspikar i betygen. Må tiden vara på min sida. 

27 maj 2009

Friluftsdag på Gärdet.


Blåst. Solsken. Brännbollsturnering. Solglasögon. Tipspromenad. Röd regnjacka. Seger. Förlust. Pasta- och Kycklingsallad. Hundar. Navelludd. Valhallagrillen. Sandaler. Radio.

På det hela mycket, mycket fint.

20 maj 2009

Det ser fint ut i kalendern, jo tack.


Nu är det några få lovdagar som väntar och de ska såklart tillbringas i en röd stuga.
På fredag åker jag hem igen för att gå på min bästa vän Josefins födelsedagskalas,
det luktar 30-, 40- och 50-tal!
Ha fina dagar,
nu ska jag spela pingis!

16 maj 2009

Du kan kalla mig Lejonkungen.


På måndag har jag klipptid, något jag inte haft på länge nu. Jag funderar på att låta håret vara lite längre framtill och kortare i bak. Därmed inte sagt att jag ska visa nacken, nä, jag ska bara klippa någon decimeter och längdskillnaden mellan håret i fram och i bak ska inte vara dramatisk, utan bara kunna noteras lite. Lite lutning liksom. Vad tror ni, blir det bra? Har ni egna tips, beskriv eller länka bild! 

Ikväll är det Eurovision Song Contest förresten! Heja Sverige!

10 maj 2009

Mitt hjärtas stad.




I den nordligaste delen av Roslagens vackra famn ligger Öregrund. Någon kilometer västerut ligger Yxholmen där generationer av vår släkt har vuxit upp om somrarna. Det är där gamla fiskehistorier och berättelser från förr ligger i luften. Det är där havet möter klipporna och horisonten möter himmelen där man ser torn och rök ända bortifrån Forsmark. Det är där tiden står still och läker alla sår.



Det bästa man kan ge sin tid till helger som dessa är cykelturer på gatorna i en av Sveriges bäst bevarade trästäder (trots att den har brunnit sju gånger!). Det är konstigt hur asfaltsgator kan mjuka upp ett hjärta så.

These Streets