27 juli 2009

Hic et nunc.




Min vän Natalie och hennes Emil har skaffat en lägenhet. Dit åkte vi i söndags efter jobbet för att äta pasta och titta på Bridget Jones dagbok. Det var en mysig lägenhet och jag ser fram emot hösthelger som kan spenderas där i goda vänners sällskap, hihi. Nu är det kvällstv som står på schemat. Imorgon är det jobb och sedan grillning.

Puss.

25 juli 2009

För jag kan inte,

Lär mig att ge hela hjärtat rakt ut.
Lär mig att falla och lär mig att dö för något.


20 juli 2009

Nattsvammel 090720, 00:43

Det är bara nattord. Som nattfjärilar pustar de i natten för att ligga uttorkade i en solig fönsterbräda på morgonen. Döda. Bara ett attribut för stunden när mörkret slår sina hårda vingslag.Det blir så brusigt i natten, orden är för många och försvinner i stjärnorna. Ett ord för varje stjärna. Vi vaknar på morgonen, i tystnadens pinsamma sken. Uttorkade och livlösa. Det ska ta en hel dag innan det vaknar till liv igen. Så fortsätter det. Så fortsätter dem. Sommarnätterna.


11 juli 2009

Frysta bullar, dansare, puckoglass och cyklar.




Efter jobbet idag åkte jag och Natalie till Herräng, där årets dansläger är i full gång. Vi hade fått ett sms av Josefin där hon beskrev var hennes tält stod så efter att ha varit hos natalies farbrors sommarstuga och ätit melon och glass letade vi upp tältet där vi hittade en sovande, hes Josefin. Vi fick liv i henne och gick till folkets hus där vi träffade Johan och tyske Philip som bodde i Frankrike och som sedan igår är Jossans fästman (inte på riktigt, hon har ju redan en pojke, men på något spexigt dansvis) . Johan hade med sig frysta bullar i sin cykelväska och de var kladdiga och goda. Tack.

Det var en kort men trevlig eftermiddag, fick in sommarlovskänslan som varit på vift ett tag. Nu är det film, något ätbart och min katt till sällskap som gäller. Heja lördagskvällar!

Oh, update! Min granne Johanna kommer över! Heja kort avstånd och impulsaktiviteter!

8 juli 2009

dubletter i kvällsfikat.

tårta med ros. 


min finaste (och enda, haha!) kaffekopp som jag fått av josefin. kaffet skumpar i magen min, tur det, annars ser man ju inte botten :)

jobbade tio timmar idag. jobbar tio imorrn och på fredag också. jag kommer tillbaka och skriver när jag har tid och ork. ha fina sommardagar!

2 juli 2009

Peace and Love.









Det var varmt när vi kom. Jag sa att jag skulle få mörka fläckar på tröjan där ryggsäcken suttit. Det gjorde ingenting för alla var lika varma och utmattade. Vi fick en tältplats i solen bredvid folk från Uppsala som vi spenderade första kvällen med. Vi hade gått i samma skola men vi var bara lika gamla som era småsyskon så det var första mötet för oss. Ni frågade varför vi inte drack öl och vi svarade 'det är inte gott'. Vi huttrade på natten och sov bara till och från i några timmar. På morgonen väckte du mig och sa att jag måste klä av mig. Vad fan, inte nu, nu när jag äntligen somnat. Men jag vaknade och sa tack. Det var väldigt varmt, tack. Vi åt bröd på morgonen, första dagen utan smör och resten av veckan med smält smör. Vi böt kläder, våra egna och varandras, ofta för det var varmt och man ville vara fin och annorlunda från när folk sett en för några timmar sedan. Vi drack vin och gick sedan balansgång mot scenerna. Vi gungade med, nynnade eller skrek med i låtarna och dansade. Som vi dansade. Dagarna gick på repeat, de var långa men tog slut fort. Vi var alltid hungriga, varma, törstiga, förkylda, på jakt, på väg, lyckliga, med varandra. Vi var på stora spelningar med stora artister och på små personliga med klättrande, unga, brinnande själar. Jag vände mig om och tänkte att jag ville gå och träffa dig trots att jag inte riktigt visste vem du var. Jag vände mig om fort och du stod precis där jag skulle gå. Lite chockad och med en sekund av tystnad innan, gav jag dig ett hårt och nervöst hej och log lite generat. Du log mjukt tillbaka och jag flydde ursäktande mot ett glas vatten. Vatten är essentiellt du vet. Sista kvällen var det håkan, alla ville se håkan och alla sjöng med i håkans låtar. Jag också, trots att jag inte brukar lyssna på honom. Men han sjöng fint och mitt o-håkaniserade hjärta smälte lite. Och jag tänker är du också själv, var är du ikväll? sjöng håkan och trots en publik på trettio tusen personer så var det inte bara kallt om mina bara ben där, klockan ett på natten, utan också i mig. Allt var slut och veckan jag levt på månader innan, och säkert månader efter, avslutades hastigt och det kändes så lustigt att gå ut genom kontrollerna en sista gång. Mitt band på armen har jag kvar, samt mina fina minnen. Det tröstar och räcker för ett bra tag nu.

Tack borlänge för att du lånade mig dina gator, dina dagar och dina nätter. Jag kommer tillbaka.