Lillyran, baby. Och förbannelsen.

Lillyran i lördags. Skippade kräftskiva, roslagslopp och festligheter för Lillyran. Det är jag mer än glad för. I Norrtälje mötte jag Nicolina för att sedan åka buss, leta upp en ett bra matställe, äta, åka tunnelbana, pendel och sedan buss igen. Vi kom en halvtimme försent. Såklart. Fick se Simon spela några låtar iallafall innan det var dags för påsköp och beundrarkö. Lorenz & M. Sakarias drog igång och N och jag ringde vännen och fanet Mackan för att göra honom lite sotis. Det var en himla bra kväll som slutade lyckligt. 

Igår blev min kamera stulen förresten (för er få som missat det). Vi satt på Waynes och åt, och två tjejer i min ålder tar med sig hela kameraväskan när de går utan att vi märker det. Jag fattar inte att man kan vara så fräck. 

Efter ett tag pratade vi om fina saker igen, om glada saker som tex allt i lördags. Vi skojade och sa att det inte var meningen att jag skulle få vara lycklig länge, som en förbannelse eller så. Som om detta skulle ta ner mig på jorden lite. 

Är det så på riktigt blir jag fan sur.