20 augusti 2009

Ett sekel.



Detta är min gammelfarmor Emmy. På bilden från igår är hon 99 år och 336 dagar gammal. Snart är det hundraårskalas i bygdegården. Sådana storkalas upplever man nog bara en eller två gånger i livet. Emmy är en sådan som alltid har ostbågar framme (som alla andra människor över åttio år?), så när man kommer dit och blir bjuden är de alldeles mjuka. Hon beklagar sig också över att hon inte har något fikabröd hemma men lyckas ändå skrapa ihop minst sju soters olika kaffebröd och kakor. När vi frågade (skrek åt) henne "Hur känns det nu att bli etthundra år gammal?" så svarade hon "Nääää.. Neeeej. Nehej! Det är ju inte riktigt klokt."

4 kommentarer:

Josefin sa...

Nej, det är ju faktiskt inte riktigt klokt! Men underbart är det. En av mina bästa vänner när jag var liten (0-3,5 år typ) var Signe, som blev 103 år gammal. Jag älskade att baka, prata och fixa med henne. Skulle varit född på hennes 100 års dag, men två månader tidigare bestämde jag mig för att bli född. Så jag blev hennes vän.
Gamla människor är det bästa som finns.

emilia sa...

Hon är så go, våran gammelfarmor! <3

j sa...

Sv: haha, ja det är det som är det fina med second hand, det blir så mycket personligare :) Men jag kan aslöja att det sitter en lapp med "indiska" i nacken ^^

Sara sa...

Hon är allt för söt, lilla Emmy! :)