6 november 2008

My postcard to you.





Kära vänner,

Jag är hemma nu, har varit det ett tag.

Ni ska få veta allt om resan (som var ljuvlig såklart!)

bara jag får lite tid att förbereda bilder och allt runtom.

Jag mår bra, det är lite mycket i skolan, men jag klarar mig.

Jag har luft i mina lungor och blicken i skyn.

Min farfar har fyllt 70 år, min mamma 44,

och i söndags var det Fars dag-middag i vardagsrummet

med familjen och farmor & farfar, en sådan fin afton.

Jag vet lite hur ni mår, har lite koll, men jag vet inte varför.

Berätta för mig?
Jag är för otålig och det går trögt att dra in er till land,

Ni måste låta mig ta emot era händer, sträck dem åt mig.

Ni ligger som trasor nedanför mina fötter, men jag kan inte lyfta er, jag snubblar bara.




Med Kärlek, Jennifer.

12 kommentarer:

Caroline sa...

åh, du borde skriva oftare för jag blir så glad när du gör det.

Nu för tillfället mår jag mycket bra, även om allting blir lite förvirrat ibland ( nästan hela tiden, om jag ska vara ärlig) Men idag är en bra dag.

Ha en fin dag. <3

Sara Louise. sa...

Kanske borde vi det, låta oss bli hjälpta, men vi är envisa som åsnor. Puss <3<3<3

Bea sa...

Du skriver så fint, som om en liten poet bor inne i dig.

Jag mår ganska bra, har ett par blåsor i munnen som jag inte är nöjd med. Annars åker jag fram och tillbaka som en jojjo, som vanligt. Det börjar bli mörkt nu.. tråkigt i skolan och sådär. Men snart är det slut, bara ett och ett halvt år kvar, sen är det väl meningen att man ska veta vad man vill göra... :)

jennifer. sa...

Caroline: Vad snällt av dig, tack! Så fint att det är en bra dag idag, jag önskar dig fler sådana. <3
Sara Louise: Det är ni sannerligen, din dumma gamla sötåsna! <3<3<3
Bea: Tack ska du ha, det glädjer att höra. Det är bara jättemörkt nu i november och december, sen blir det ljusare, de berättade min pappa för mig. Fram till det nya året får vi glädja oss åt varm, doftande mat och flammande värmeljus. Ha det fint, <3

Josefin sa...

Kanske borde jag skriva förlåt. För jag ledsen för att du inte fått veta, får veta eller vet. Men det har blivit så att jag stänger mig. Som en mussla. <3

jennifer. sa...

Berätta vad jag kan göra då! :( <3

Josefin sa...

Jag vet inte om jag kan. <3

Josefin sa...

Jag har aldrig varit bra på att berätta. <3

jennifer. sa...

Men då är det svårt för mig att hjälpa dig också, men det är ditt val. Jag finns här om du skulle ångra dig. <3<3

winterbarn.blogg.se sa...

det låter som en härlig tid du haft!

Caroline sa...

Svar> tack för din fina och långa kommentar. Jag läste varenda ord. Tack!
<3

C sa...

Fortfarande en fantastisk blogg.