2 juli 2009

Peace and Love.









Det var varmt när vi kom. Jag sa att jag skulle få mörka fläckar på tröjan där ryggsäcken suttit. Det gjorde ingenting för alla var lika varma och utmattade. Vi fick en tältplats i solen bredvid folk från Uppsala som vi spenderade första kvällen med. Vi hade gått i samma skola men vi var bara lika gamla som era småsyskon så det var första mötet för oss. Ni frågade varför vi inte drack öl och vi svarade 'det är inte gott'. Vi huttrade på natten och sov bara till och från i några timmar. På morgonen väckte du mig och sa att jag måste klä av mig. Vad fan, inte nu, nu när jag äntligen somnat. Men jag vaknade och sa tack. Det var väldigt varmt, tack. Vi åt bröd på morgonen, första dagen utan smör och resten av veckan med smält smör. Vi böt kläder, våra egna och varandras, ofta för det var varmt och man ville vara fin och annorlunda från när folk sett en för några timmar sedan. Vi drack vin och gick sedan balansgång mot scenerna. Vi gungade med, nynnade eller skrek med i låtarna och dansade. Som vi dansade. Dagarna gick på repeat, de var långa men tog slut fort. Vi var alltid hungriga, varma, törstiga, förkylda, på jakt, på väg, lyckliga, med varandra. Vi var på stora spelningar med stora artister och på små personliga med klättrande, unga, brinnande själar. Jag vände mig om och tänkte att jag ville gå och träffa dig trots att jag inte riktigt visste vem du var. Jag vände mig om fort och du stod precis där jag skulle gå. Lite chockad och med en sekund av tystnad innan, gav jag dig ett hårt och nervöst hej och log lite generat. Du log mjukt tillbaka och jag flydde ursäktande mot ett glas vatten. Vatten är essentiellt du vet. Sista kvällen var det håkan, alla ville se håkan och alla sjöng med i håkans låtar. Jag också, trots att jag inte brukar lyssna på honom. Men han sjöng fint och mitt o-håkaniserade hjärta smälte lite. Och jag tänker är du också själv, var är du ikväll? sjöng håkan och trots en publik på trettio tusen personer så var det inte bara kallt om mina bara ben där, klockan ett på natten, utan också i mig. Allt var slut och veckan jag levt på månader innan, och säkert månader efter, avslutades hastigt och det kändes så lustigt att gå ut genom kontrollerna en sista gång. Mitt band på armen har jag kvar, samt mina fina minnen. Det tröstar och räcker för ett bra tag nu.

Tack borlänge för att du lånade mig dina gator, dina dagar och dina nätter. Jag kommer tillbaka.

13 kommentarer:

Sara Louise. sa...

Så fint du skrivit om vår superfina vecka :) <3<3<3<3<3

jennifer. sa...

Den förtjänade inget annat än väl valda ord ;) <3

Josefin sa...

Oh my. <3

J sa...

nice photos, it really an enjoyable summer :D:D

Amanda Marie Lena. sa...

Finfint skrivet Jennifer! :D <3

konrad sa...

sv: tack så mycket! :D

emmygoodwin sa...

oh, tusen tack du! wow, P&L - var det fett? :D

kika gärna in hos mig igen ;)

jonesochgiftet.blogg.se

Sophie sa...

sv: visst är den! peace&love låter underbart. hade velat gå, men tyvärr hade man inte råd att se håkans enda spelning i sommar. får bli way out west istället, med arctic monkeys som någon sorts kompensation. finfina bilder du! tjing!

emma sa...

å tack så himla mycket!! va glad jag blir ^^

så fina bilder! speciellt första. verkar ha varit en underbar tid där ^^

Marie sa...

Peace and love var jättefint!

emma sa...

sv. tack såå mycket fina du<3 dina ord värmer så mycket! :)

du skriver underbart!

matilda sa...

du har en fin blogg.
jag diggar den starkt :)

som ny bloggare på blogspot.com, skulle jag behöva lite hjälp, av en sån som du.. det skulle vara ytterst vänligt av dig om du ville tala om för mig hur man gör stycken? och ja, gör så att texterna kommer på olika rader.. låter väldigt simpelt, men jag får det verkligen inte att funka ;o

sarah sa...

<3