BARA EN VECKA KVAR!
15 december 2008
Här är en gåva, som passar dig vill jag lova.
13 december 2008
'Say it's carol singers'
Lucia idag. Gårdagen bjöd på lussebullar med söta russin i, pepparkakshjärtan, julmust och kaffe för den som var sugen på det. Gamla julklassiker spelades i matsalen och vi bubblade varmt med varandra om jullovet, födelsedagar och klappjakt.
Vilka är era finaste luciaminnen?
3 december 2008
Carve your heart out yourself.
små egna paket är de bästa,
och för en gångs skull är det inte bara insidan som räknas.
Detta gjordes jätteenkelt med rött papper, en läderrem & en svart penna som fäster bra.
Idag börjar jag få lite ont i halsen igen,
det är inte kul med tanke på allt jag har att göra i skolan,
knapra halstabletter & linda in mig är vad som står på mitt schema nu.
Hur mår ni? <3
30 november 2008
1:a advent.
19 november 2008
Now I’m ready, throw me once again the footballs you tried to throw and this time I will catch & learn & know.
Foto
Det var lov och helger,
dagar då vi hade tid för varandra.
Nya kängor som tog en evighet att knyta
men som satt som berget sedan.
Solen lyste upp alla parker, bänkar och kinder,
vantarna var alltid lite för stora och blev ännu svårare att
hålla kvar på händerna när de tyngdes ned av vatten och grus.
Skratt ekade i tunnlar och labyrinter
och din pappa höll oss så hårt i händerna,
började snabbt röra fötterna runt i en cirkel
och där var vi, i luften, i tiden,
mitt i allt med världen snurrande runt oss.
Träd, föräldrar, gungor och staket flöt ihop
till en färgglad randig insida av en jättebubbla
där vi var skyddade från allt.
Där ett slitstarkt tyg skydade våra knän från att bli skrapade,
där hjälmar med klistermärken skyddade våra huvuden.
Då våra mödrar höll oss ömt men hårt och viskade våra namn i örat,
då våra fäder lät oss sitta på deras axlar för att våra egna ben
inte längre bar eller bara för att vi vill se mer av världen.
Då man lärde sig att säga tack
men inte förstod innebörden av tacksamhet.
Det är nu som jag är så oerhört tacksam,
jag älskar er.
Tack.
6 november 2008
My postcard to you.
Kära vänner,
Jag är hemma nu, har varit det ett tag.
Ni ska få veta allt om resan (som var ljuvlig såklart!)
bara jag får lite tid att förbereda bilder och allt runtom.
Jag mår bra, det är lite mycket i skolan, men jag klarar mig.
Jag har luft i mina lungor och blicken i skyn.
Min farfar har fyllt 70 år, min mamma 44,
och i söndags var det Fars dag-middag i vardagsrummet
med familjen och farmor & farfar, en sådan fin afton.
Jag vet lite hur ni mår, har lite koll, men jag vet inte varför.
Berätta för mig?
Jag är för otålig och det går trögt att dra in er till land,
Ni måste låta mig ta emot era händer, sträck dem åt mig.
Ni ligger som trasor nedanför mina fötter, men jag kan inte lyfta er, jag snubblar bara.
Med Kärlek, Jennifer.
25 oktober 2008
διακοπές (vacation in Greek)


Bilder från juni 08, eget arkiv. Uddhamn, Herräng.
Om man stannar till och andas in djupt hör man suset av luft som sugs in i kroppen för att fylla upp lungorna och hjälpa hjärtat att pumpa lite extra för hösten. Ändå sätter jag mig på ett flygplan ikväll för att möta sydligare bredder i en vecka. Jag ska stanna upp och andas in ljumma medelhavsvindar istället och betrakta de dammiga gränderna i en grekisk småstad.
Ha ett superfint höstlov!
ADIOS AMIGOS! <3
11 oktober 2008
Partiklar

När dagen vaknar, när solens strålar täcker mer yta för varje minut,
När det lyser in genom en smal springa precis vid rullgardinens kanter, du vet,
och det bildas en liten rymdväg i mitt trötta rum där små, små partiklar gör piruetter, lyckliga och tacksamma över den nya dagen, då önskar jag att vi kunde vara så tacksamma som de är tillsammans, att dina kalla fötter kittlade lite på mina varma ben för att väcka mig och visa mig rymdvägen där vi kunde slukas upp i vårt svarta hål, innanför vårt varma täcke som är så fluffigt av dun. Då strålarna lyser upp din fjuniga nacke, och när jag får blåsa lite varm luft på dem så de rör sig som höstträden utanför.
Du vet att jag är så svag, så svag för ditt flygiga hår.
De är som kedjor runt mig,
Att något så tunt kan väga så tungt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)

