Summer Paradise (I'll be there in a heartbeat)

Att inte längta tillbaka till detta vore nästan att begå ett brott. Bilden är från en smällfin semesterort på Australiens västkust som heter Coral Bay. Dagen då detta foto togs åkte vi båt, snorklade, spanade in havssköldpaddor & andra varelser och bara hade en välförtjänt semester med skönt sällskap.
Men hörni seriöst, titta på färgen på vattnet, hur fint är det inte?! Åker ni till Australien som de flesta svennar tycker jag ni ska spana in västra sidan också, och inte bara den överhypade guldkusten (har inte varit där så jag borde kanske inte säga nåt, men WA är sannerligen något extra, the real deal liksom).
Nu väntar helgen med påskfirande, jobb och förhoppningsvis årets första grillkväll om vädret tillåter, annars blir det "bara" en avskedsfest under tak. Min käraste Denise ska under x antal månader bosätta sig och jobba på Island (coolt i dubbel bemärkelse) så det blir sista gången jag ser henne på obestämd tid. Inte okej med goodbyes alls men det låter som ett himla äventyr så jag är såklart superglad för hennes skull!
Detta blev ett lite rikare inlägg än de senaste, kan bero på att pluggandet/de lamslagna ångesttimmarna på sängen tar rätt stor tid. Annars flyter allt på, hoppas ni får fint där ute!

Vem kan glömma att stjärnorna någon gång blir stenar och vem vet hur länge vi har varandra?

Söndagstoner.

För jag kan inte,

Lär mig att ge hela hjärtat rakt ut.
Lär mig att falla och lär mig att dö för något.

Partiklar

När dagen vaknar, när solens strålar täcker mer yta för varje minut,
När det lyser in genom en smal springa precis vid rullgardinens kanter, du vet,
och det bildas en liten rymdväg i mitt trötta rum där små, små partiklar gör piruetter, lyckliga och tacksamma över den nya dagen, då önskar jag att vi kunde vara så tacksamma som de är tillsammans, att dina kalla fötter kittlade lite på mina varma ben för att väcka mig och visa mig rymdvägen där vi kunde slukas upp i vårt svarta hål, innanför vårt varma täcke som är så fluffigt av dun. Då strålarna lyser upp din fjuniga nacke, och när jag får blåsa lite varm luft på dem så de rör sig som höstträden utanför.
Du vet att jag är så svag, så svag för ditt flygiga hår.
De är som kedjor runt mig,

Att något så tunt kan väga så tungt.

I've been loving you a long time.

Det blir suddigt, oklart och förvirrande,

men det är så jag ser omvärlden nu.

Imorgon är det skolstart och jag förbannar de som tar sommarhimmelen ifrån oss.

Jag har bara rusat genom sommarens glansdagar och fast jag så gärna ville stanna och känna den varma asfalten under fötterna har de bara burit mig bort från allt, till en affär för lön och nu till sterila höstterminslokaler.

Fast jag tar promenader, smygläser vad som komma skall på mina favorittvserier under höstkvällarna, dricker te och plockar rönnbär till farmor så kan jag inte påstå att jag har kommit närmare hösten, sommaren är en mycket mer lojal vän.

Det tråkigaste är när alla flyttar tillbaka till diverse okända städer för att studera på sina specialslipade linjer, jag kommer sakna er mest.

Ge mig skivor, romaner och kärlek.

Lite ensamt är det allt utan Hulda och Josefin som just nu befinner sig i Krakow.

Puss på er <3

Nonsens

Det snöar och jag mår bra.

Faktum är att det snöar galet mycket, men det gör inte mig någonting


för då kanske jag kan få en chans att åka spark med min farmor

(som var ett av mina nyårslöften).

Punkt ett på nyårslöftet (namn) tror jag kommer skita sig totallt.
Det är bara en jävla berg-ochdalbana som rör om allt för mycket i min mage.
Jag är nog inte ämnad för det ämnet, iallafall inte än.

Skolan går bra,
jag kvider åt träningsverken efter idrottslektionerna,
jag svär åt linjära funktioner,
jag suckar åt perfekt particip i spanskan,
läser min bok Efter krashen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar & flög iväg,
njuter av peach & mango-teet i cafeterian och
kollar ner i min plånbok som förvånadsvärt bra håller sin budget.

Efteråt känns det bra, som att jag har gjort lite nytta,

och nu när jag tänker på det så borde jag kanske till och med knega ännu hårdare.
Till och börja med ska jag nog ta lite lektioner i Yoga,
så obiffig men vig som jag är passar det mig som handen i handsken!

I helgen som var åkte jag till mamma,

där jag träffade Sara och Linn <3
Linn & jag käkade riskakor och drack "Vällingby Blandning" (te)
och senare på lördagen gick jag, mamma och Sara på bio,
vi såg Arn, fruktansvärt bra! :)

Nu i helgen som kommer ska familjen åka in till Uppsala på lördag.

De vuxna ska på mässa och även om jag tycker det är ganska kul så ska
syster & jag vara inne i stan tills de är färdiga.
Kanske borde träffa lite gamla klasskompisar också.
Annars vill jag träffa er, för ni behöver fylla det tomrum som finns.

På torsdag skulle min mormor ha fyllt 70 år.

Jag blir lite ledsen i hjärtat när jag tänker på det,
men vi ska nog göra något bra av den dagen.
Jösses, trodde inte man kunde sakna någon så oerhört mycket, <3

Nu ska jag bege mig ut i kylan och leta upp Hannah,


sen ska vi fika eller göra något annat trevligt.

Love, J.

I'm just on autopilot.

På önskemål från vänner men också för att lätta på mitt lilla hjärta slänger jag raskt ihop ett inlägg till er.

Tiden går och ska jag vara ärlig så tycker jag inte alls om det. Önskar bara att jag kunde få spola tillbaka tiden en sisådär fem månader. Då kunde jag tillbringa en sista månad med min kära mormor och även ändra mitt gymnasieval. Sommaren blev inte alls som (för)väntat och fartfyllda dagar i skolkorridorerna medans hösten susade förbi infann sig helt enkelt bara inte. Det blev bara tomma dagar. Så fruktansvärt tomma.

Och vad hon gnäller. jag ber om ursäkt. hoppas allt är bra med er. <3

It's a war for peace.

Jesus, vad tiden går!

Om dagarna iallafall, man hinner inte mer än blinka så är det kväller.

Det som är jobbigt med Uppsala är att om jag slutar vid två eller halv tre eller så,

så måste jag ändå vänta tills bussen som går 16.10,

eftersom man inte hinner med 14.00bussen.

Och ÄLSKLING,

idag är det våran dag. Vad händer?

Jag vill bara vara med dig heeela dagarna!

Saknar dig mest! <3<3<3

Jag har sagt det förut, och jag är ledsen för att jag nöter på det ännu en gång,

men det är så ruttet att alla skuttar iväg hit och dit.

Jag befinner mig i Uppsala /på hemmaplan.

Huldis konstant i Uppsala, men Natalie i Täby/Norrtälje.

Fy farskon! :(

Lilla söta Josefin i Norrtälje / hemma,

så henne kan man åtminstone träffa då och då.

Bea är för det mesta på väg till eller från staden,

så är man inte en trogen 639:are blir det svårt.

Och Anton.. Timrå liksom? Åååh. :(

Hoppas du har det bäst där uppe polarn!

Bajskompisar man har. <3

Ljug, Ljug och kyss mig hårt en sista gång.

Inga röda ögon, låt oss ta oss för vad vi var

Världens bästa jävla flirt och sommarens sista smak.

Esteterna är helt galna, men vad skulle man förvänta sig?

Förlåt mig för att inlägget blev rätt kort,

men det är skit man får ta ibland när man sätter sig framför en skärm.
Och så vill jag bara tilläga att David & the citizens är toppen via en väns vägnar.
Men jag håller självfallet också med (:

Morsning (: