Summer Paradise (I'll be there in a heartbeat)

Att inte längta tillbaka till detta vore nästan att begå ett brott. Bilden är från en smällfin semesterort på Australiens västkust som heter Coral Bay. Dagen då detta foto togs åkte vi båt, snorklade, spanade in havssköldpaddor & andra varelser och bara hade en välförtjänt semester med skönt sällskap.
Men hörni seriöst, titta på färgen på vattnet, hur fint är det inte?! Åker ni till Australien som de flesta svennar tycker jag ni ska spana in västra sidan också, och inte bara den överhypade guldkusten (har inte varit där så jag borde kanske inte säga nåt, men WA är sannerligen något extra, the real deal liksom).
Nu väntar helgen med påskfirande, jobb och förhoppningsvis årets första grillkväll om vädret tillåter, annars blir det "bara" en avskedsfest under tak. Min käraste Denise ska under x antal månader bosätta sig och jobba på Island (coolt i dubbel bemärkelse) så det blir sista gången jag ser henne på obestämd tid. Inte okej med goodbyes alls men det låter som ett himla äventyr så jag är såklart superglad för hennes skull!
Detta blev ett lite rikare inlägg än de senaste, kan bero på att pluggandet/de lamslagna ångesttimmarna på sängen tar rätt stor tid. Annars flyter allt på, hoppas ni får fint där ute!

Tomorrow-freakin-land!

Jag är kär på nytt! Men herregud!! Kolla bara!!! (Massa, massa utropstecken).
För några av er är säkert det här inte någon ny grej, men jag fick höra talas om det igår och måste nu få dela med mig av det till de som är olyckligt ovetande om detta ösiga spektakel.
Det här är alltså en tredagars-festival i Belgien som äger rum i slutet av juli varje år. Allt är helt sinnessjukt snyggt gjort, de tar in ca 70 000 festivalglada människor från hela världen och konserterna (mestadels ett enda stort houseröj) ser ju ut att slå både de bästa utgångarna och konserterna man varit på i ett!
Jag blir iallafall sjuuuukt taggad och ska luska vidare på det där, biljetterna kommer att släppas i april för ca 2000 sek och då gäller det att vara snabb - förra året såldes biljetterna slut på fem dagar..!

Här/Vs/Där

Nu har vi passerat midnatt för längesen och därmed blåst chanserna att ändra ansökan till vårterminen -12 på Uppsala Univeritet. Allt kändes rätt lugnt, jag valde ett program som kommer leda till ett yrke som jag nog verkligen kommer att älska, och när jag idag fick en liten universitetsguidening av Josefin i Uppsala pirrade det till ordentligt i magen och jag kunde bara tänka på att jag eventuellt kommer att spendera mina närmaste fyra (!) år i det området och i de korridorerna från och med januari. Men som vanligt när det gäller mig har allt två sidor och så fort jag satte mig i bilen hem igen och drog igång min cd med amerikanska sjuttiotalsdängor kände jag bara: Jag vill vara där, på plasterna de sjunger om, och på platserna från filmerna jag så många gånger levt mig in i. Jag vill sitta och filosofera med ett gäng på en äkta "porch" mitt i natten och titta på stjärnor, flygplan och satelliter. Jag vill köra alla de där milen på de där ändlösa vägarna (igen). Jag vill läsa nån meningslös kurs på ett college bara för att det verkar intressant och kul. Jag vill gå vid hyllorna på de stora snabbköpen och kasta ner onödigt mycket överreklamerat mums i kundvagnen och leva ett meningslöst och kravlöst liv i en annan del av världen för ett tag. Jag vill ta tusentals foton som jag kommer kunna ta fram och titta på när som helst senare i livet när min chans att uppleva allt detta kanske redan har gått ut. Mest av allt vill jag verkligen inte ångra att jag inte gjorde nåt åt alla drömmar jag har haft sååå länge, drömmare som jag är. Jag har ingen aning om hur jag ska kunna klura ut detta eller försöka kompromissa, att (nästan) låsa upp sig i fyra år tar emot en del, men jag antar att jag får låta tiden gå lite och prova mig fram allt eftersom. På något sätt löser det sig väl alltid och egentligen är man väl aldrig för gammal för att ta tag i sina studier eller resor, i sitt liv.

"We travel, initially, to lose ourselves; and we travel, next, to find ourselves. We travel to open our hearts and eyes and learn more about the world than our newspapers will accommodate. We travel to bring what little we can, in our ignorance and knowledge, to those parts of the globe whose riches are differently dispersed. And we travel, in essence, to become young fools again — to slow time down and get taken in, and fall in love once more." - George Santayana.

Det slår rot.

Hallå! Jag befinner mig fortfarande i Australien och är fortfarande lika upp över öronen lycklig över det. Bilder och berättelser kommer ni att få i sinom tid, just nu ska jag bara koncentrera mig på att blunda för ångesten över att sätta mig på flyget härifrån om tio dagar och istället bara suga ut allt jag kan ur min sista tid här (för den här gången - tro inte att jag är färdig med att upptäcka denna sida av jordklotet). Massa pussar och kramar till de där hemma som jag hoppas få träffa så fort som möjligt efter jag landat. Ta hand om er!

Australia

Heey mates!
Dålig uppdatering kaaan bero på att jag varit upptagen med att packa, flyga till andra sidan jorden och träffa bästa Liam. Jag har varit här i snart två veckor nu och vi har hunnit skrapa ihop nästan tvåtusen foton så jag måste bara hinna sortera och fixa alla foton (med alla menar jag inte ens 10% av bilderna) innan de kommer upp här.
Här trivs jag i alla fall som fisken i vattnet! Såhär ligger det till; Liam jobbar varannan vecka och är ledig varannan vecka så när jag landade i västra Australien förra onsdagen hade han precis avslutat en veckas jobb vilket betydde att han hade en hel vecka off som vi kunde utnyttja, totes awse (totally awesome - se vad jag lär mig..)!
Första dagen gick inte helt oväntat åt till att kolla in den temporära hemstaden, packa upp, catcha upp och sånt. Dag 2 tog vi bilen sex timmar ut mot kusten till det fina semesterstället Coral Bay där vi stannade i två nätter och fotade, åkte ut med en båt på en snorkeltur, såg havssköldpaddor och sånt, träffade jobbarkompisar till Liam, satt på stranden och lyssnade på en amerikanare som spelade Johnny Cash på sin gitarr och bara hade det riktigt grymt minus en djävulsk magvärk som jag hade, men det ser vi förbi nu!
När vi kom hem på lördagen igen var det dags för mig att möta lite tonåringar från orten, så på kvällen kom Liams kompisar över. Vi satt ute, pratade, lyssnade på musik, drack ölen som Matt hade levererat till kylskåpet genom att mer eller mindre bryta sig in i huset (eller så var det vi som var dåliga på att låsa dörrarna), den skumma Star Wars-killen som halkat in på något hörn försökte bygga en liten bomb/smällare med hjälp av topparna på ett helt paket tändstickor - som tur var var han inte skicklig nog och det blev bara ett fiasko. Hur som helst var det en kul kväll!
De resterande lediga dagarna passade vi på att besöka Mount Nameless, det högsta berget i västra Australien (bilden nedan är därifrån), och Nationalparken Karijini, båda två är fascinerande platser.
När Liam började jobba igen övergick mina dagar till långa sovmornar, bakande, städande och diskande, facebookande och Desperate Housewhives-maraton i soffan. Jag som svurit att jag aldrig skulle köpa eller använda en OnePiece har praktiskt taget bott i Liams randiga gudagåva dessutom, så allt är så chill det kan bli när jag är själv i huset.
Oh, en bra sak; Från början var min flygbiljett hem bokad till nu på onsdag, alltså om två dagar, men det flyter ju på för himla bra här och varenda del av mig trivs så jag förlänger min vistelse här med en månad, jag kommer alltså hem i slutet av september istället.
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst men jag tror jag lugnar mig och låter bilderna tala sen i ett senare inlägg istället. Hoppas ni har det bra var ni än befinner er, see ya!

13 days left..

so freakin' fucktard-excited.

Sun and heat, here we come!

Bokade nyss en resa på åtta dagar till Lanzarote med min grymma vän Denise, helt galet!
Vi två? utanför Afrika? Få prata spanska? Få en råsnygg bränna? Leva livet?
DAMN RIGHT BABE!
Det ska bli så grymt skönt att få komma iväg från tråkkalla Sverige, att få umgås en hel vecka med finafina Nisen och bara ta det galet lugnt i värmen, lättklädd och brun, mhm!
Kolla bara hur fint det är! Jag längtar järnet, 22:a april lyfter vi!

Peace and Love.

Det var varmt när vi kom. Jag sa att jag skulle få mörka fläckar på tröjan där ryggsäcken suttit. Det gjorde ingenting för alla var lika varma och utmattade. Vi fick en tältplats i solen bredvid folk från Uppsala som vi spenderade första kvällen med. Vi hade gått i samma skola men vi var bara lika gamla som era småsyskon så det var första mötet för oss. Ni frågade varför vi inte drack öl och vi svarade 'det är inte gott'. Vi huttrade på natten och sov bara till och från i några timmar. På morgonen väckte du mig och sa att jag måste klä av mig. Vad fan, inte nu, nu när jag äntligen somnat. Men jag vaknade och sa tack. Det var väldigt varmt, tack. Vi åt bröd på morgonen, första dagen utan smör och resten av veckan med smält smör. Vi böt kläder, våra egna och varandras, ofta för det var varmt och man ville vara fin och annorlunda från när folk sett en för några timmar sedan. Vi drack vin och gick sedan balansgång mot scenerna. Vi gungade med, nynnade eller skrek med i låtarna och dansade. Som vi dansade. Dagarna gick på repeat, de var långa men tog slut fort. Vi var alltid hungriga, varma, törstiga, förkylda, på jakt, på väg, lyckliga, med varandra. Vi var på stora spelningar med stora artister och på små personliga med klättrande, unga, brinnande själar. Jag vände mig om och tänkte att jag ville gå och träffa dig trots att jag inte riktigt visste vem du var. Jag vände mig om fort och du stod precis där jag skulle gå. Lite chockad och med en sekund av tystnad innan, gav jag dig ett hårt och nervöst hej och log lite generat. Du log mjukt tillbaka och jag flydde ursäktande mot ett glas vatten. Vatten är essentiellt du vet. Sista kvällen var det håkan, alla ville se håkan och alla sjöng med i håkans låtar. Jag också, trots att jag inte brukar lyssna på honom. Men han sjöng fint och mitt o-håkaniserade hjärta smälte lite. Och jag tänker är du också själv, var är du ikväll? sjöng håkan och trots en publik på trettio tusen personer så var det inte bara kallt om mina bara ben där, klockan ett på natten, utan också i mig. Allt var slut och veckan jag levt på månader innan, och säkert månader efter, avslutades hastigt och det kändes så lustigt att gå ut genom kontrollerna en sista gång. Mitt band på armen har jag kvar, samt mina fina minnen. Det tröstar och räcker för ett bra tag nu.

Tack borlänge för att du lånade mig dina gator, dina dagar och dina nätter. Jag kommer tillbaka.

My postcard to you.

Kära vänner,

Jag är hemma nu, har varit det ett tag.

Ni ska få veta allt om resan (som var ljuvlig såklart!)

bara jag får lite tid att förbereda bilder och allt runtom.

Jag mår bra, det är lite mycket i skolan, men jag klarar mig.

Jag har luft i mina lungor och blicken i skyn.

Min farfar har fyllt 70 år, min mamma 44,

och i söndags var det Fars dag-middag i vardagsrummet

med familjen och farmor & farfar, en sådan fin afton.

Jag vet lite hur ni mår, har lite koll, men jag vet inte varför.

Berätta för mig?

Jag är för otålig och det går trögt att dra in er till land,

Ni måste låta mig ta emot era händer, sträck dem åt mig.

Ni ligger som trasor nedanför mina fötter, men jag kan inte lyfta er, jag snubblar bara.

Med Kärlek, Jennifer.

διακοπές (vacation in Greek)

Bilder från juni 08, eget arkiv. Uddhamn, Herräng.

Om man stannar till och andas in djupt hör man suset av luft som sugs in i kroppen för att fylla upp lungorna och hjälpa hjärtat att pumpa lite extra för hösten. Ändå sätter jag mig på ett flygplan ikväll för att möta sydligare bredder i en vecka. Jag ska stanna upp och andas in ljumma medelhavsvindar istället och betrakta de dammiga gränderna i en grekisk småstad.

Ha ett superfint höstlov!

ADIOS AMIGOS! <3

Momentos De Oro

Mallis är så mycker mer än trevliga stränder och barnvänliga poolar.

Faktum är att jag nästan har skaffat mig ett nytt litet smultronställe!

Det som slog ut alla de klychiga turistshistorierna om ön var de små byarna och dess sagolika kvarter som jag föll handlöst för.

Någon gång i framtiden ska jag definitivt flytta till en trång liten lägenhet i någon söt stad som Porto Cristo och ställa blommande växter i ett fönster med gröna fönsterluckor i trä!

Jag var på en galet grym marknad i en by där det inte bara såldes karameller, smycken, potatisar, fisk, väskor och underbara sjalar, utan också djur.

Först hade jag inte en aning om att det fanns djur där, men sedan mötte jag en gammal spanjor med en mycket liten killing (getbebis) i famnen. Vad jag sedan såg var tokigt!

En dag åkte vi i bergen på serpentinvägar till byn Sa Calobra.

Jag hade världens magknip men utsikten vad breathtaking.

En turistbuss hade kört rakt igenom stenmuren och ner för stupet i vintras,

tragiskt men tyvär lätthänt med en stor buss.

- Min syster som gjode resan mycket rolig och minnesvärd, <3