Här/Vs/Där

Nu har vi passerat midnatt för längesen och därmed blåst chanserna att ändra ansökan till vårterminen -12 på Uppsala Univeritet. Allt kändes rätt lugnt, jag valde ett program som kommer leda till ett yrke som jag nog verkligen kommer att älska, och när jag idag fick en liten universitetsguidening av Josefin i Uppsala pirrade det till ordentligt i magen och jag kunde bara tänka på att jag eventuellt kommer att spendera mina närmaste fyra (!) år i det området och i de korridorerna från och med januari. Men som vanligt när det gäller mig har allt två sidor och så fort jag satte mig i bilen hem igen och drog igång min cd med amerikanska sjuttiotalsdängor kände jag bara: Jag vill vara där, på plasterna de sjunger om, och på platserna från filmerna jag så många gånger levt mig in i. Jag vill sitta och filosofera med ett gäng på en äkta "porch" mitt i natten och titta på stjärnor, flygplan och satelliter. Jag vill köra alla de där milen på de där ändlösa vägarna (igen). Jag vill läsa nån meningslös kurs på ett college bara för att det verkar intressant och kul. Jag vill gå vid hyllorna på de stora snabbköpen och kasta ner onödigt mycket överreklamerat mums i kundvagnen och leva ett meningslöst och kravlöst liv i en annan del av världen för ett tag. Jag vill ta tusentals foton som jag kommer kunna ta fram och titta på när som helst senare i livet när min chans att uppleva allt detta kanske redan har gått ut. Mest av allt vill jag verkligen inte ångra att jag inte gjorde nåt åt alla drömmar jag har haft sååå länge, drömmare som jag är. Jag har ingen aning om hur jag ska kunna klura ut detta eller försöka kompromissa, att (nästan) låsa upp sig i fyra år tar emot en del, men jag antar att jag får låta tiden gå lite och prova mig fram allt eftersom. På något sätt löser det sig väl alltid och egentligen är man väl aldrig för gammal för att ta tag i sina studier eller resor, i sitt liv.

"We travel, initially, to lose ourselves; and we travel, next, to find ourselves. We travel to open our hearts and eyes and learn more about the world than our newspapers will accommodate. We travel to bring what little we can, in our ignorance and knowledge, to those parts of the globe whose riches are differently dispersed. And we travel, in essence, to become young fools again — to slow time down and get taken in, and fall in love once more." - George Santayana.