På alldeles för höga klackar staplar jag fram längst Humlegården. Runtomkring mig samlas unga, glada, förälskade och berusade människor. Klockan är 23:50 lördagen den 31:a december år 2011. Tio minuter av det mest meningslösa och samtidigt betydelsefulla året i mitt liv återstår. Mitt bland alla skratt och tjuvstartade fyrverkerier - flashbacks av 12 månader.
Ett hjärta som värker, längtar och värms, födelsedagar som firas, snedsteg som tas om och om igen, arbetsliv, skratt, tårar, feta baser, lugnt lantliv, hetsigt stadsliv, konserter, flygplan tvärs över jordklotet, fotografier, mycket kärlek, lite hat, extrem förvirring, skaplig ångest, överväldigande pirr, ignorans, ansvarstagande, hög puls och mjölksyra, sjukhusbesök, musik i mängder och ännu ett år av erfarenheter och läxor att ta med sig i livet.
Sen, människor runtomkring mig som kollar på klockan, räknar ner sekunderna. Hoppas även detta år på att allt kommer att lösa sig, att det nya året blir fyllt av lycka, kärlek och välfärd. Jag själv vågar inte tänka på år tvåtusentolv riktigt än; på studier, på kärlek, på lycka och pengar. Jag blundar, försöker att bara vara, kramar om mina jublande tjejkompisar, andas ut, min varma roséandedräkt bildar ett litet moln framför mig, jag öppnar ögonen, tittar på fyrverkerierna och tänker - som jag gjort sedan jag var liten - att de skjuts upp i luften för att det nya året ska veta vart vi befinner oss och kunna rulla in över oss allihopa. Nu har det hittat oss med säkerhet och nu åker vi inte bara med, nu styr vi in detta!
Gott nytt år till er!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar