Psykologiskt.

Klockan 13.00 öppnas dörrarna till salen där vårt andra psykologiprov ska äga rum.
För två veckor sedan behandlade vi det psykodynamiska perspektivet och beteendeperspektivet och idag är det prov på det kognitiva samt det kemisk-biologiska perspektivet.
Förra provet gick väldigt bra, enligt mini intuition, och jag kan bara hoppas på att det ska gå minst lika bra denna gång. Skicka en liten lyckoönskning!

(bilden är tagen av Hulda/Sara i våras och jag hoppas också det är okej att jag tog den!)

Turquoise

Här har ni ett litet stycke rolig färg denna soliga höstdag!

Det mörker du ser gör att stjärnorna syns lite mer.

Löven är fantastiskt fina,

och som Lars säger så blir ljuset större när natten tar form

och värmen blir mer värd i storm.

Fina fina höst.

Ändå saknar jag sommaren också (därav bilden),

men kanske underskattar jag hösten just för att den kommer efter en sådan pangårstid.

Det är liksom som att ta fram ostbågar efter kanelbullar,

bortsett från att jag inte alls tycker om ostbågar.

Så vist är hösten fin, underbar. Min nye vän.

Höger hand - näsa

Här kommer en härlig bild från i sommras, 5 juli,

då min släkt var på kalas i Grisslehamn för att fira min morbror & hans nya tjej.

Vi var runt 40 personer

(ungefär hälften av dem var från min morbrors sida av släkten, dvs oss)

och vi grillade, satt under stora partytält och njöt av högsommaren.

För att lära känna varandra blev vi indelade i grupper för att leka lite.

Det finns en kortlek där man tar upp korten i ordning och sedan följer instruktionerna.

"Höger hand - näsa" kan det stå till exempel. Ni fattar.

Här är bildresultatet.

Behöver jag säga vem alla tittade uppmanande på när kortet löd "höger hand- bröst"?

Duggregn.

Regn kan vara jättemysigt, men då syftar jag på stora, mjuka droppar som letar sig längst kinderna och innanför kläderna. Sådant regn som gör prickar på vägen och i vattenpölarna. Sådant som vackra par står och kysser varandra i. Det som är den riktigt skottsäkra anledningen till att kunna stanna inne under en filt med en film och annat gott som hör till.

Duggregn fyller inte riktigt någon funktion, enligt mig. Det gör bara så att alla med smålockigt hår får ännu lockigare hår (och klagar över det! Hallå, jag skulle dö för det!) och det är inte alls lika charmigt eller skottsäkert som det riktigt regninga regnet.

Ska det vara så ska det.

och nu längtar jag tillbaka till sommarens skyfall.

Gratis är ganska gott.

När jag jobbade i lördags hade vi fått in nya varor till affären, däribland supersöta små chokladaskar.

Jag och Michelle skojade om att man kunde lacka dem & sätta dem som kylskåpsmagneter bara för att de var såna ögongodis också.

När klockan slog 14.00 och jag skulle cykla hemåt slängde vår arbetsgivare åt oss varsinn ask som vi kunde ha till kvällen.

Jag bjöd runt till min familj men måste erkänna att det inte var något speciellt med dem, särskilt inte pralinen med någon vaniljgegga i, nej fy.

Nu när jag tänker efter hade de nog passat bättre som ögongodis på kylskåpet istället, men tack ändå.

Att hålla ett hjärta.

Den bästa känslan i världen,

Att vara nära, bara snudda, att andas kärlek,

Att öppna upp bröstet & häfta ihop det med gestalten mittemot.

Att ha ett virrvarr i huvudet

och mumla osammanhängande saker.

Idiotiska saker som inte hör ihop.

Känna sig korkad & titta ned på två par skor och rodna.

Känna sig lite charmig & söt ändå.

Låta ögonen mötas igen.

Ingen annan i världen.

Tystas. Sen.

Mjukt och fuktigt.

Fint.

Att långsamt gå hemåt, vända sig om.

Är hjärtat med?

Nynna, le.

Busigt, nytt, farligt.

Snurra runt, sväva lite.

Tusen tankar, tusen känslor.

Att aldrig somna, hitta mönster i taket.

Hitta ett ansikte i taket.

Ögonpartiet.

Lockarna i nacken.

Skrattet.

Försvinna för ett tag.

Vakna igen. Drömma.

Leva.

Vi återvänder alltid.

Helgen bjöd på kräftskiva x2,

först i Herräng med jobbet på fredagen

och sedan i stugan med släkten på lördagen.

Jag gillar idén att komma till sommarstugan även under helger i höst,

det känns lite som i en härlig film där alla verkar totallt obekymrade över att kvällarna blivit betydligt mörkare, de bara krattar löv & har på sig plommonröda yllekoftor. Och så har de samma färg på kinderna som äpplena på grenarna ovaför dem. Nystart.