Friluftsdag på Gärdet.

Blåst. Solsken. Brännbollsturnering. Solglasögon. Tipspromenad. Röd regnjacka. Seger. Förlust. Pasta- och Kycklingsallad. Hundar. Navelludd. Valhallagrillen. Sandaler. Radio.

På det hela mycket, mycket fint.

Det ser fint ut i kalendern, jo tack.

Nu är det några få lovdagar som väntar och de ska såklart tillbringas i en röd stuga.

På fredag åker jag hem igen för att gå på min bästa vän Josefins födelsedagskalas,

det luktar 30-, 40- och 50-tal!

Ha fina dagar,

nu ska jag spela pingis!

Du kan kalla mig Lejonkungen.

På måndag har jag klipptid, något jag inte haft på länge nu. Jag funderar på att låta håret vara lite längre framtill och kortare i bak. Därmed inte sagt att jag ska visa nacken, nä, jag ska bara klippa någon decimeter och längdskillnaden mellan håret i fram och i bak ska inte vara dramatisk, utan bara kunna noteras lite. Lite lutning liksom. Vad tror ni, blir det bra? Har ni egna tips, beskriv eller länka bild! 

Ikväll är det Eurovision Song Contest förresten! Heja Sverige!

Mitt hjärtas stad.

I den nordligaste delen av Roslagens vackra famn ligger Öregrund. Någon kilometer västerut ligger Yxholmen där generationer av vår släkt har vuxit upp om somrarna. Det är där gamla fiskehistorier och berättelser från förr ligger i luften. Det är där havet möter klipporna och horisonten möter himmelen där man ser torn och rök ända bortifrån Forsmark. Det är där tiden står still och läker alla sår.

Det bästa man kan ge sin tid till helger som dessa är cykelturer på gatorna i en av Sveriges bäst bevarade trästäder (trots att den har brunnit sju gånger!). Det är konstigt hur asfaltsgator kan mjuka upp ett hjärta så.

These Streets

Aldrig nöjd. Tills våren kom.

Jag vet inte när jag stängde igen. När jag drog om mig mina ytterkläder och inte mötte blickar längre. När mina svar plötsligt blev nej, det är inte du, det är jag fast jag inte alls tyckte det var jag, utan att var och en hade ett litet fel jag inte kunde släppa. För oambitiös, för kort, för mycket muskler, för mörka ögon, för stor jacka, för slappa byxor, för fin för mig, för dålig för någon. Men du säger att Man kan inte vänta en evighet, då torkar man ut, sen blir man van. Ingen är perfekt och man måste få prova sig fram. Det går bra, jag hjälper dig om du faller.
Den här våren gör någonting med mig, värmer mig som en vårblomma som plötsligt slår ut. Jag skriver små snirkliga meningar och ritar mönster i blocken. Jag småler och letar blickar att få hålla fast i någon sekund för länge. Jag vet inte om det är ljuset från majsolen som ger ett sken av något fantastiskt, dina ord, eller om hjärtat har tinat upp efter månader i mörker och kyla, men världen är så fin och jag är redo att falla.