Födelsedag

Min födelsedag igår var mindre än vad den brukar vara, men den var fin.
Min syster kom och sjöng på morgonen samtidigt som snön föll ner utanför fönstret.
Vad jag minns så är det inte riktigt sånt som brukar hända på min födelsedag,
men det blev vitt och fint även om jag har en ovanligt stor längtan till våren.

På bussen in till skolan fick jag (som tidigare nämnt) presenter av Hannah och Josefin. (tack igen!)
I skolan var det ganska lugnt, då detta var en dag man kunde komma till skolan om man ville plugga ikapp/mer. Jag bänkade mig vid en dator och pluggade ikapp till kakätandet.
Senare på dagen, när vi egentligen skulle pluggat samhällskunskap, satt jag, Carro, Jonathan, Marcus och Hjalle och slog rekord i att bolla godisbitar (som jag fått av Carro i present) längst i luften mellan oss. Musiken var på i cafeterian och det var hysteriskt trevligt ;)

När jag kom hem var middagen färdig och efter det öppnade jag lite presenter. Resan till Mallorca på söndag var en av presenterna, så därför var det inte antalet som räknades, utan presenterna i sig. Senare på kvällen blev det besök av bland annat farmor och farfar och tårtan blev ett faktum. Presenterna från gästerna gick lite i påsktema eftersom jag i år fyller år så nära påsken.

Det läskiga var nog inte att fylla år, för det har jag alltid tyckt varit kul,
utan att numera vara "Jennifer, 17" är det som känns jättekonstigt.
Men om jag tänker efter har det alltid varit ovant de första dagarna efter födelsedagen.
Det känns också helskumt att det bara är ett år kvar tills jag blir myndig (=vuxen?)!
Men som jag sa tidigare, ska jag bara försöka hänga med nu och inte tänka på det.
Gud vet vilket nervvrak jag kommer vara vid 39,5 då! haha.

Jag är jätteledsen, men jag tog inte en enda bild igår.
Osmart, men det kanske kommer bild på mer firande,
eftersom jag verkligen inte samlat hela skaran igår.

Dessutom ska jag bli ett fotomonster på spaniens öar!
Ska bli sjukt kul att finslipa spanskan också!
Kanske blir resan lika bra som när jag senast åkte till medelhavet?

Turkiet, hösten 2006

Jonas (granne), Jag, Sis Emilia, Grannmamman och Eleonora (granne)

Puss!

Nu vill jag ha en tårta också.

Nu har det skett,

Jag är från och med idag sjutton.

Jag överlevde och det känns bra hittils.

Tack för kakorna i den supersöta kakburken Josefin,

Det underlättar mitt pluggande vid datorn mycket med en kakburk bredvid!

Och Tack Hannah för de urfina örhängena!

Och Grattis till Sparven (Lost detective-länken) som blir myndig!

Puss på er!

I am 16, going on 17!

Det är helt sinnessjukt! Vart tog det vägen?

My Sweet, Sweet Sixteen?

Det är överallt och om blott 5 dagar är min fina tid som 16-åring över.
Timo gapar om det hela tiden och det gnager i mitt huvud.
Fan, jag vill inte växa upp! Inte än, inte såhär!
Vilken petitess över att ha en 17-års kris, va..

Ska jag vara ärlig så kommer jag inte skratta mig lycklig över min tid som sextonåring när jag (förhoppningsvis) sitter uråldrad i en gungstol med en lam katt i knät.



Uppriktigt sagt var detta år förjävligt.



Jag skildes från underbara 9c (always in loving memory!)
och blott någon timme senare
fick jag reda på att mormor, min vackra soulmate,
inte längre fanns på jorden.



Det var en jävla dag, 15 juni.

Sommarlovet blev inte så värst mycket partaj och sol,



utan begravning och tomt hjärta till musiken av Lejonkungen,



ansiktet i kudden till Bo Kaspers rader
"Är jag den enda som ser att sommaren inte ler?".



Skolan blev fel och jag lämnade esteterna för samare
efter veckor av tvekan.

Men visst var det ljusdagar med!



Jag har lärt mig att vad som än händer så finns vissa alltid där,



och det var underbart trevligt att åka på pilgrimsresa till Frankrike.



Konserter och nya vänner blev också något gott i kistan,



och det löser sig nog, bara det får ta sin tid.

Iallafall ska jag härmed försöka bara flyta med som jag så flitigt höll på med en gång i tiden.

För en tid sedan skrev jag av mig om min grow-upkris,



men det kom aldrig längre än så..



Här får ni se, om någon känner igen sig kanske



vi kan ta en fika över deppet och komma någonstans i livet? :)

"Jag fick ett födelsedagskort av min familj när jag skulle fylla 10,



där det finurligt stod



"Du är nu äldre än vad du någonsin varit och yngre än vad du någonsin kommer att bli".



Jag blev bara så skärrad, liksom.



Jag vet inte om jag ska skylla min 17-års kris på min familjs omedvetna ord på vägen,



men jag tror jag struntar i det.



Det finns så mycket som bidrar till att jag växer upp,



och förr eller senare kommer jag nog bli vis och lugn och förstå det,



men jag blir så stressad för jag har så mycket jag vill hinna med.



Min familj, mina vänner, förälskelser, resor och MVG:n."

Jag tror på min favoritårstid

Nu ska du höra nånting

som jag vill tala om,

jag såg en lärka nyss

och det var våren som kom!

.

.

.

Bye Timrå, Hey Änton!

En liten tanke slog mig..

Anton kommer hem idag! :)

Ledsen att jag inte hittade någon tjusigare bild ;)

.