Eko

Jag älskar att bo själv.
Jag älskar att kunna äta vad jag vill, när jag vill, hur jag vill.
Jag älskar att jag kan duscha hur länge som helst utan att någon annan behöver komma in i badrummet.
Jag älskar att jag kan se ut och bete mig hur jag vill utan att någon ska tycka något.
Jag älskar att kunna styra över fjärrkontrollen.
Jag älskar att kunna ta hit vilka gäster jag vill och komma hem vilken tid jag vill.
Jag älskar att kunna sjunga hur högt eller fult jag vill.

Detta gäller först när jag varit ensam i minst ett dygn, fram tills dess är det oftast tvärångest.
Jag hatar att inte ha någon att prata med.
Jag hatar att komma hem till ett eko efter att ha umgåtts med nära och kära.
Jag hatar att ingen bryr sig om jag kommer upp på morgonen eller inte.
Jag hatar att mina grannar lagar mat åt sina familjer när jag sitter själv framför tv:n.
Jag hatar att bli ledsen utan att ingen ser mig och kan trösta mig.
Jag hatar att vad som helst kan hända mig utan att någon märker det direkt.
Jag hatar tystnaden.
Jag hatar ensamheten.

Oftast går det hur bra som helst men just nu, efter en helg med de jag tycker bäst om i hela världen,
är det bara så fasansfullt ensamt och meningslöst att sitta själv här.
Kanske är det så att övning ger färdighet? Låt oss hoppas det.

Lägesrapport a.k.a Ordbajs

Ett helt års studier på universitetet är avklarade. Ett år fyllt med massor av nya upplevelser och nya människor som jag är så otroligt glad över att ha fått lära känna. En fjärdedel av min utbildning är alltså avklarad och nu hoppas jag att de tre återstående åren går precis lagom fort så de inte känns för långa men så jag hinner njuta av dem också. Det känns fortfarande rätt, och det är ju himla skönt. Känns det inte rätt i magen brukar det bli knepigt.
   Erika, min fina vapendragare under detta år, har tyvärr lämnat Uppsala och flyttat hem till Sundsvall igen, som jag kommer sakna henne! Tusen tack för alla sjuka stunder, vad fantastiskt att man kan hitta nån som är lika skruvad som en själv och som allt klickar med - all kärlek till dig! Det är ju dock en himla tur att det är så lätt att ta tåget upp/ner för att hälsa på varandra och att jag har såna fantastiska klasskompisar kvar i klassen som jag får äran att hänga med i tre år till.
   Och till smällkaramellen; Imorgon skriver jag på kontrakt för en egen lya i Uppsala, så från och med februari kommer jag vara Uppsalabo! Känns huuur kul och rätt som helst, lägenheten hade inte kunnat falla mig i smaken bättre och kunde inte legat i en bättre stadsdel (flera av tjejerna i klassen bor bara ett par gator bort). Ser fram emot februari så mycket nu!
    Till sist, puss och tusen tack till alla grymma människor som förstår sig på mig och finns här för mig,
även om jag kanske inte alltid lyckas visa det (särskilt inte på senaste tiden när det farit så mycket tankar i huvudet) så är jag sjukt tacksam för det och tar inte nån eller nåt för givet. Ni är guld värda.

Ha det fint och som Ellen DeGeneres alltid avslutar med; Be kind to one another!

I choose to be happy. You and I, we’re like diamonds in the sky.

Har haft en djävulskt fin vecka uppe i Sundvall med bästa Erika, what would I be without her? Nä, fy fasen vad fint med bra vänner, såna ska man hålla hårt i (men det vet ni ju om ni har ett uns vett i skallen). Annars är jag både lycklig och förbannad, så som det är ibland ni vet. Skolan är himla kul (30 p engelska, yeah!) och gamla kontakter är kanske inte så illa som jag inbillat mig. Tummen upp för härliga människor helt enkelt, omringar jag mig med såna borde lyckan vara säkrad. Leendet bjuder jag på så kanske det förhoppningsvis smittar av sig till bitterfittorna där ute, tjena!

Heartbeat

Ni vet den där känslan när man hittar ny musik och texterna verkar vara skrivna utifrån ditt liv? För en timme sen hittade jag Childish Gambino och sen dess har låten Heartbeat gått på repeat, bokstavligt talat. Helvete vilken låt! Den är lugn och aggressiv på samma gång och har sjuka beats som tillsammans med texten bara blir sådär mmmmmmmmmm!-bra så du vill spela den för hela världen. Ärligt. Har inte känt såhär kring musik sen jag hittade Kid Cudi. Jag får inte nog. Lyssna. 

[afternoon and freckles]

Kan man tatuera in fräknar om man inte har några själv tro?

I'm in love with places I've never been to and people I've never met.

Längtar ut i världen igen. Vet inte om det mest beror på det faktum att jag vill se och känna allt som finns att se och känna där ute eller om det är för att få fly lite från alla krav, knepigheter och funderingar som ligger i luften kring mig just nu. En tenta ska göras om sex dagar mitt i jobb och sommarlov, jag är inte alls lika säker på allt från vad jag vill göra med de närmaste 3,5 åren som jag har kvar av studierna (jag vill ju bli lärare och jag gillar verkligen Uppsala och min klass men jag känner mig på nåt sätt så kvävd/låst) till vilka personer jag vill respektive bör (notera, inte samma sak) ha omkring mig just nu. Allt bara står mig upp i halsen nu och jag vet inte om plugg, rutiner och vardag skrämmer mig eller kommer hjälpa mig att komma i balans igen (troligtvis och förhoppningsvist det sistnämnda.)

Varför föddes jag med en hjärna på högvarv? Har nån glidmedel för livet och hjärnan är det bara langa hit.

Semester-emot?

Du vet att du måste get over yourself och göra nåt med dina sommarlovsdagar när;
- rullgardinen är nerdragen halv tolv en solig sommardag (och du dessutom är ledig från jobbet)
- du fortfarande ligger i sängen och tittar på himym
- du äter kakor i sängen till serien istället för lunch utomhus
- din syster öppnar dörren och frågar om du är deprimerad (for real)

Semestern börjar lida mot sitt slut, jag kan dock stolt säga att jag knappt suttit still en stund.
Dessa få dagar har jag hunnit med både Gröna Lund med mina gamla homies, roadtrip till Göteborg med Liam som efter nästan 1,5 år lämnat Australien och kommit hem igen, Stockholm med släkt, kusiner och vänner (huvudstaden bjöd på en helt surrealistisk kväll då fd ägaren till Spy Bar haffade oss på gatan och drog med oss förbi köer, innanför avspärrningar och bjöd på en massa. Sammanlagt hann vi med fem olika ställen och kom i säng vid halv sju på morgonen. Vad gav det mig? En insikt om att jag verkligen inte är en Stureplans-tjej - and I don't mind at all!) Gårdagen var dock mer i min anda med en spontantrip till Mälby/Väddö för årets första dopp och filmkväll med alltför mycket onyttigheter.
Nu återstår några få värdefulla dagar av semestern så här kan jag ju inte sitta!
Ha det fint i sommarvärmen och ta hand om varandra!

(Ps, Ett supersupertack av hela mitt hjärta till Natalie och Emil för att ni fångar mig när jag krashlandar och tar hand om mig som om jag vore ert kära barn. Ni kommer att bli fantastiska föräldrar en vacker dag. Massor av kärlek till er, DS.)

Tres.

Just nu: Stilla sommarlov i väntan på bättre tider.